Såg på Dirty Dancing nyss. Jag har en avancerad hatkärlek till den filmen. Samtidigt som jag älskar den och har sett den alldeles för många gånger och har börjat gråta till den vid pinsamt många tillfällen, så ger den mig sådan ångest. Inte nog med att man måste bli himlastormande kär, man måste kunna dansa porrigt utan att skratta när man blir kittlad i armhålan också. Kraven är orealistiska. I slutet dansar dom till I've had the time of my life. Medan man tittar på filmen är man helt så, åh jag vill också ha the time of my life. Tack som fan filmjävel, den här pressen med att ha the jävla time of my life gör mig galen. Jag orkar inte. Det finns inga snygga danslärare i Malmö. Det finns inga snygga i Malmö överhuvudtaget. Förresten så kan jag inte ens dansa. Bara när jag har druckit. Och om andra i närheten också druckit. Har dom inte det så är det enbart jag som tycker att jag kan dansa. Jag är så sjukt sexig. Eh ja, i alla fall. Time of our life... Take a chill pill va.

Nobody puts baby in a corner

Asså hade ju inte bangat på some sweet dirty dancing luvin'

Maria, I LUV YOU (tribute!!)

Jag kan vara ful bredvid dig!
Du kan vara söt när du röker med din nya vattenpipa!
Jag kan posa bredvid dig medan du är världens sötaste monkey!

Du är så himla bra, glöm inte det.

Kontaktannons (det är dags igen)

Sökes: Man/pojke alternativt gubbe med mycket cash. Du ska hata hela världen men i smyg tycka tusenskönor är rätt söta. Om du inte gillar samma musik som är mig så är det okej, för du vet ändå att jag alltid har rätt. Du bör tycka om nyponsoppa, filmtittande och diverse nakengymnastik. Jag är inte svår. Popcornmaskin, vattenkokare och hög intelligens är saker som skulle kunna underlätta vårt förhållande. Du bör vara rätt trevlig men inte så jävla mesig. Foto i svaret är ett plus, även löfte om öl ger extra poäng.

Finnes: Tjej/brudjävel/kvinna/whatever med pubertala humörsvängningar och fula fötter. Jag låtsas vara hård men är rätt mjukis egentligen. Gråter till filmer som Fyra bröllop och en begravning och när människor säger fina saker blir jag lätt rörd och det händer ibland att jag måste vifta lite med händerna för att inte fälla en tår. Ibland känner jag mig som 45 och ibland som 14, jag vet inte om det är bra. I vilket fall, om du tror att du skulle kunna ha roligt med mig (jag är rolig), så hör av dig.

Svar till:
Fat but fabolous

Det stördaste är att den där apelsinskivan hade legat i min vodkadrink och jag ville inte slänga den utan att äta apelsinen först, för det vore att slösa på vodkan.

ASSÅ DÖR

Asså, ahahahahahahaa, perserkatter.

Har blivit sjuk. Vill dö. Skojar not. Det är inte roligt för mig och det är inte roligt för någon i min närhet, jag klagar extremt mycket när jag är sjuk. Halsont är streptokocker, huvudvärk är en hjärntumör, skavsår är brännskador, kli i örat är en spindel som byggt bo i örongången. Mitt klagande har passerat gränsen för vad som är gulligt med flera mil. Jag är helt enkelt bara skitjobbig. Har lite problem med att acceptera smärta och sådant som är allmänt obekvämt. Ta bort min hosta okej? Dra ut mina luftrör. Gör något.

Josefin skickade 90-talsmusik till mig. Känner lusten efter en flanellskjorta och acid washed jeans. Så jävla fult.

Tror att jag fått en för stor Annie Lennox dos eller så har jag kombinerat för många olika mediciner. Känner mig nämligen en aning låg. Vill ligga i min säng och kramas. Inte med mig själv då. Eh ja.

Idag är en lite dålig dag. Dagar då jag känner mig så där liksom ledsen och på något sätt liten, så lyssnar jag på coldplay - fix you och coldplay - message och så börjar jag gråta. Det känns inte på något sätt okej. Bråk med pappa. Sitter sedan ensam i ett mörkt rum och viskar till någon som inte finns att snälla håll om mig. Sedan kommer jag på att jag är ensam och då måste man hålla om sig själv.

En härlig tjej

Jag är så sjukt trött på adjektivet härlig. Har fått höra det några gånger för mycket. "Du är en så härlig tjej", vem fan vill vara en härlig tjej? Alla vet att tjejer man beskriver som så himla härliga, egentligen är skitfula men lite småroliga. Jag är en typisk härlig tjej: Lite för breda höfter, hamsterkinder, fula fötter, biter på naglarna och är lite så där HÄRLIGT post-ironisk hela tiden. Jag är en sån där tjej som mina vänner i framtiden kommer bjuda in på sina parmiddagar trots att jag är singel, bara för att jag är en sån satans HÄRLIG TJEJ. Alla vet att härliga tjejer aldrig någonsin kommer få en pojkvän, därför säger härliga tjejers tjejkompisar till sina pojkvänners singelkillkompisar att "Du skulle ha så kul med min kompis, hon är verkligen en härlig tjej", varpå killen direkt vet att shit, hon kommer vara skitful, bitter och förmodligen även skitfull. Så blir man inbjuden på parmiddagen och sitter där och får underhålla alla paren med sitt ensamma liv man delar med sin katt och berätta roliga anekdoter om hur man försökte sätta upp en hylla ensam, var på alla paren skrattar förtjust och bah ååh hon är en så härlig tjej.

Du vet att det får mig att må illa, sättet du rör vid min benmärg innan du drar dig tillbaks
du berättar aldrig, utan du föreläser du upprepar och tjatar tills jag blir lika fäst vid dig som du är
det var aldrig tal om någon tvåsamhet för det blåste ständigt upp nya vindar, stormbyar i min famn
det handlar inte om trygghet men har börjat att handla om tradition
finns ingen röd tråd för när jag vaknar är den grön, har färgats av all avund
kommunikationen har glapp och mellanrum vi aldrig sett förut och det myntas nya uttryck
varje dag är ett hyllningstal till din förträfflighet
varje dag är en natt med en dröm man vill vakna ur.

Gud

Över mitt tal till svenskan imorgon, rubriken på mitt tal är:
"Helenas matlagningshörna - Idag ska vi göra en semla"
Spinner friskt vidare på mitt favoritämne där ja. Talet bjuder på godbitar som "En semla utstrålar trygghet och tradition, att bjuda någon på en semla är verkligen att säga: Du är speciell för mig" och "Innan vi börjar tänkte jag berätta lite om semlans historia, för att kunna göra sin semla rättvis krävs nämligen att man har en viss förståelse och respekt för detta fantastiska bakverks bakgrund och ursprung" Asså... Tar livet av mig nu.

Humdidumdidumle

Det står still i huvudet. Någon sorts skräckbild, lite som att se sin kropp utifrån samtidigt som den där kroppen dör. Alla maskiner som finns där för att hålla något som redan dött vid liv. Undrar hur länge vi kommer att fortsätta kämpa mot tiden. Som i en film, när den där linjen på monitorn slutar visa hjärtslagens jämna kurvor och istället visar en tunn rak linje och det lugnande bip bip bip övergår till ett långt utdraget kvidande. Som tinnitus för hjärtat. Jag hatar den där känslan av att känna sig så delaktig och i allra högsta grad levande men ändå så skild från verkligheten. Vi såg en bit ur en gammal filmad version av Romeo och Julia i skolan idag, det är Shakespeares fel att vi drömmer om världsomvälvande kärlek. Jag tror att han hittade på den själv. Eller så har vi helt enkelt för lite balkonger och släktfejder nu för tiden. Det enda som händer på balkonger är självmord och hashodlande, 2000-talet är inte särskilt romantiskt så att säga.

VINTERN

Såhär galen gör vintern mig. Jag orkar inte mer. Våren måste komma nu. Nu eller ännu tidigare. Igår hade varit lagom.

Dör

Vissa morgnar dömmer en direkt till en förjävlig dag. Snubblar ur sängen, slår i knät precis på rätt ställe vilket utlöser reflexen att sparka till rakt ut. Aj min tå. Tittar ut genom fönstret, snön har fortfarande inte smält bort. Gåshud för att jag fryser som fan. Ut i köket, gör en ostmacka, kommer sedan på att fan, jag vill inte ha en ostmacka. Äter den och mår illa efteråt. Häller i mig oboy. Sätter i halsen på något konstigt sätt = hostning = oboy på diskbänken. Man bah fan vad äcklig jag är. Sen kollade jag bloggen. Känner att jag måste reda ut en sak gällande semlorna. Jag älskar semlor, men fattar inte varför. Bröd och grädde borde ju rent logiskt vara jätteäckligt. Får skriva en avhandling på ämnet tror jag.
Nu måste jag klä på mig. Det är skittråkigt att göra det när det är så här vidrigt kallt. Vad man än tar på sig måste man täcka med en tråkig kofta och inga jeans sitter bra för under dom har jag två par tjocka strumpbyxor.

Den enda glädjen i mitt liv är vår jacuzzis massagefunktion. Menar inte det på ett självtillfredsställande sätt utan enbart på grund av att mina axlar aldrig mått så bra.

Nu ska jag gå till skolan. Kanske blir jag mer poetisk och pretentiös ikväll. Man vet aldrig!

Appropå semla?

Är det bara jag som tar bort mandelmassan ur semlan? Är det bara jag som äter semlor? Vem kom på grejen med att lägga grädde på bröd? Det är ju äckligt. Alltså egentligen.

En semla, flera semlor?

Semla i bestämd form..? Semlan.. Semlorna..

Prinsesstårta är logiskt.. Kladdkaka också.. och negerbulle.. men semla? Var kommer det ifrån? Var det någon som tänkte typ: Bröd = gott, grädde = gott, mandelmassa = gott och bah ja men vi gör en gräddburgare?

Stirrar mig blind på andras punkter. Hur knottrig hud blir till blindskrift under mina fingertoppar. Ingen mänska är en ö eller så kanske tvärtom. För jag har kartor till varenda en. Tusentvå sjömil bort. Väljer mellan sjökort 1 och sjökort 2, blev sjösjuk på grund av vågorna. Det är det där med att välja vilken väg man ska ta. Kanske drunkna på vägen. Vi har nödraketer om i fall att. Om i fall att allt skulle gå åt helvete. Det gör det och vi skjuter iväg dom som om det vore nyårsafton. Går på grund med rött sprakande bakgrundsljud. En varning och en ny början.

SOV DÅ

Hatar att inte kunna somna. Insomnia och Antony and the Johnsons. Great combo liksom. Känner mig så jävla deppig att man skulle kunna tro att även jag, likt Antony, vore en ledsen transa. Skoja.
Älskar Antony and the Johnsons. Kan bara inte sova. Klockan ringer om sex timmar. Det är lagom.

Bonsai kitten

Romansen mellan mig och Malins armhåla blir nog inte långvarig.
Mikael Persbrandt, du behöver alltså inte oroa dig (I know you did).
Din armhåla är den enda jag vill ha.

Det är någonting i luften som skapar humörsvängningar och jag hittar inte riktigt min plats i mitt eget liv. Ser alltid bakåt eller framåt, ser inte nu lika ofta som jag borde för när jag väl gör det hoppar hjärtat över ett slag och det slår mig värre än våld hur bra det mesta egentligen är. Det är något som saknas, har ett tomrum där det inte borde finnas något och letar hela tiden efter något som kan fylla det, uppfylla mig. Fingrarna nära att slå sifferkombinationen som lindrar likgiltigheten i alla fall för ett par timmar men som sedan bara skapar vulkanutbrott inuti. Behöver något som gör mig mindre tom, som lämnar kvar mindre tid för självrannsakan och navelskåderi, desto djupare man bläddrar genom sidorna hittar man alltid mer att inte tycka om. Skulderbladen redan fulltecknade, bokstäver och punkter att själv fylla i. Rangordna. Varje gång någon blir speciell kommer rädslan och jag blir rädd för jag vet att en dag kommer han att sluta se på mig med sina ögon och se mig genom mina. Jag tänkte en gång att det vore bra att läsa lite mer mellan raderna, har nog sönderläst mina mellanrum. Finns inte mer kvar att inte tycka om. Eliminerar. Kvar finns tomheten. Man kan inte blunda för vad man vet, därför är insikt det som skrämmer mig mest.

Moderna myter

I Skåne fryser blött hår till is.
Enligt vissa andra är Stockholm så mycket bättre.
Där "dalar snöflingorna långsamt och försiktigt ner och smeker ens hår"

Asså inte för att vara sån men fan vad bögigt.

Livet alltså

Idag sa jag så här: "Om man är snygg behöver man inte vara trevlig"

Betyder det att om man är trevlig så behöver man inte vara snygg? Förmodligen inte. Aldrig kan något vara rättvist. Det där med att blända min omgivning med min personlighet har inte gått så bra. Har mest bländat dom med gula tänder. Kanske funkar det bara om man är lika trevlig som Isobel? Hon sägs ju vara så snäll att hon verkar vara uppfostrad av delfiner och den snällheten kommer jag aldrig att komma i närheten av. Satan.
Ska gifta mig med en plastikkirurg. Sen ska jag sitta och dricka likör i en villa medan min man knullar barnflickan och njuta av hur elak och snygg jag är. Framtiden är ljus.

Attsingen

Asså inte för att spä på allt prat om den stillasittande tjockisgenerationen, men det är fan inget på TV ikväll. Får väl lägga mig och läsa istället. Det är stillasittande men allmänbildande.

Tjock och smart är det nya snygg och korkad.

Appropå kyla och beröring (13/4 2005)

Du pratade om vikten av beröring och jag minns att jag förundrades
för en beröring väger ju ingenting alls.
Det är en fingertopp mot din underläpp,
någons höftben mot din mage,
någons kärlek mot din känslokyla.
Och du vet,
du vet att det känns.

Jag vill stå utanför bilden, sovandes, oväckt,
med bara en blick mot din verklighet.

En tå över tröskeln, kärlek i rumsadverbial.

Det är någons tillvaro mot ditt liv,och jag vet att du känner lugnet.
Jag vill skaka rörelse i våra frusenheter,
fylla en hel livstid med vår stillhet.
Det är stiltje mot din storm,
ett hjärtstillestånd mot din infarkt,
jag vädrar ut faran, allt annat förlorar sin tyngd,
vi är viktlösa i beröringen,
maktlösa inför vårt fallande
när vi faller för varandra.

GAH!

Vreden: Det börjar redan 07:00 när väckarklockan ringer för första gången, känslan eskalerar då jag snoozar för andra gången. Det är skräcken för den obeskrivligt jävliga skånekylan. Bara ni som bor i Malmö kan förstå. Den är omänsklig! Jag kliver ur sängen, tar på mig en kofta och mina duntofflor, tassar ut i köket samtidigt som jag småskakar. Blir aldrig riktigt varm. Frågan man ställer sig är aldrig "Blåser det idag?", ÅH NEJ, snarare är det "Blåser det storm eller orkan idag?", det slutar aldrig blåsa i den här jävla stan, det börjar så smått den första november, sen blåser det oavbrutet fram till den sista mars. Jag klarar inte mer. Jag börjar nästan gråta på väg till skolan för att jag fryser så innihelvete. Har ju en nätt cykelväg på tjugofem minuter. Det innebär motvind 90% av morgnarna. Jag tål inte kyla så bra heller. Blir illröd och svullen, plus att jag får en satans Tintin-lugg. Kommer alltså fram till skolan stelfrusen med ett ansikte som ser ut som om något kört över det och sedan backat över det igen. Herregud, det är inte humant för fan.

Glädjen: Satt och arbetade mig igenom min lista av daglig favvo-bloggläsning. När jag kom till den fenomenala Jonas/Silverfisken hittade jag det här:

"Dagens bloggtips
Linn har en fantastisk liten blogg som heter Backseat Love. Hjärta och smärta blandat med klockrena iaktagelser. Att hon har en fetisch för Micke Persbrandt får man ha överseende med.

Gå gärna tillbaka ett par månader och läs dig framåt. Linn is the shit. Att hon är 17 får mig att vilja ge henne stryk. Begåvade unga människor gör mig förbannad. Spö ska de ha. Med käpp."

Gissa om jag blev glad va.

Silverfiskbloggen http://saintkildaroad.blogspot.com/ är en av mina favoriter och handlar om livet för en rolig påg som en gång hade sitt hem i Sverige men som hittade ett annat sorts hem i Australien. Ett där hjärtat och lite glädje fick plats. Han hittade även ett flashigt reklamjobb vilket = roliga berättelser.

Jag blev i alla fall fast direkt och har sen dess läst mig igenom allaaaa inlägg. Har du inte läst där ännu så börja nu!

Sovgott

Jag önskar att någon ville slå till mig, skaka och rysta mig, putta runt mig, få mig att börja känna lite mer, eller i alla fall börja känna efter. Allt har blivit så låst, jag kan gråta när jag ser sentimentala filmer som romantiserar 70-tals rock och groupies men jag kan inte gråta över det som förändrat mig och hela mitt liv. Det har låst sig. Men jag vet att jag måste öppna den delen igen. Jag har varit likgiltig och kall tidigare och jag vill inte bli så igen.
Men det är som att jag inte riktigt orkar längre, sex år av konstant... Jag är rädd för vad som händer med mig. Insikt kan väl förebygga eller hur? Snälla säg att det kan det. För jag märker hur jag mer och mer börjar att helt enkelt strunta i saker. Vill bestämma mig nu, lova mig själv att skärpa mig nu, är inte korkad, är inte dum, framtiden kommer bli bra, hennes inverkan på mitt liv ska inte få förstöra resten av det.

Jag vill inte bli som henne jag vill inte jag vill inte jag vill inte.

The Streets - Could well be in (story of maj lajf)

Cause the last relationship fucked her up
Got hurt majorly, finds it tough to trust
Looked at the ashtray then looked back up
Spinning it away on the table top
/.../
She didn’t looked too bored with what I was saying
Hair looked much better than the other day
She had her fingers round her hair playing
I saw on tele that’s a good indication
/.../
She kept giving me this look as she would speak
Was she only friendly or was she a keen
Asked her if she wanted the same again to drink
Just started to turn and get up out my seat
/.../
I saw this thing on ITV the other week
Said that if she played with her hair, she’s probably keen
She’s playing with her hair well regularly
So I reckon I could well be in

Fan

Det känns litegrann som att gå sönder en gång till. Det finns liksom ingenting konkret att ta på och det blir ju inte bättre heller. Den här overklighetskänslan, att vilja krypa ur sin egen hud men samtidigt inte känna att jag finns i min egen kropp. Så trött på det här jävla barndomsbagaget jag bär runt på, det gör mig inte spännande eller intressant på något sätt, bara likgiltig och trött. Lika mycket som jag vill hitta någon jag ser något i vill jag att någon ska se något i mig.

Mhm

Stora solglasögon var 2005 för kvinnor vad röda sportbilar var 1980 för män. En sorts penisförlängare.

Varför?

Vad är grejen med brudar som dansar i vardagsrum på fester med ett krampaktigt tag om sina oäkta märkesväskor? Jag får ont i ögonen när dom står där och juckdansar på blekfeta killar samtidigt som bara ena armen rör sig till musiken för att den andra är upptagen med att hålla fast väskan, jag mår alltså fysiskt dåligt av det, okej? Varför gör ni så? Jag blir så ledsen.

Det där med tröjan

Jag har en tröja som är min mammas. Den är storlek XL, världens största och fulaste tröja, grå- och svartrandig från Lindex, säkert anno 1991.
När mamma letat men inte hittat den har hon frågat mig om jag har den flera gånger, jag har bara skakat på huvudet och undrat vilken tröja hon menar. Den är så himla stor, när jag har den på mig ser man bara ett par korta och knubbiga ben sticka fram under fållen. Jag älskar den och vid kragens linning kan jag känna hennes doft: hårspray och vit mysk.
Det är sådana här nätter, nätter när jag inte kan somna och känner mig längre bort från verkligheten än från henne som jag tar på mig den. Drar in knäna under tyget och oftast blir det lättare att somna då. En välbekant värme och känslan av att komma hem. Ingen känner mig som hon gör.
Jag har tappat bort henne på samma sätt som hon tappat mig på trygghet. Som om förtroendet vore kranvatten. Hon har varit långt borta länge nu, men ändå alltid lika nära.
Bär tyget närmast hjärtat. Försöker dämpa dess hårda slag. Hjärtat rusar omkring i kroppen. Längtar hem.

Persbrandt we love you

Ibland äter jag för att jag är glad också!!

Jag har aldrig riktigt lärt mig hur man gör när man gömmer sig bakom orden. Januari har inte börjat så bra, det mesta blir bara en påminnelse om hur mycket jag behöver någon just nu. Hade kunnat offra en tumme för 25 sekunders panna mot panna-leende mot leende. Jag hatar att jag är så jävla needy! Det är enligt Cosmopolitan det mest osexiga som finns. Sorry. Man bah kolla bilden, jag är ju typ adorable!! Skoja.
Nej, nu ska jag sluta gråta och ta mig samman. Hur fjantigt är det inte att sitta och gråta för att man vill vara kär? Man bah Linn plz, detta är inte Fucking Åmål. Skärp dig för fan.

Förrresten, nyårslöfte: Typ banta kanske?

Så här skrev jag en gång och så är det alltid

Vikten av detaljer; Rökringar i kvällsluft; Skuggan över dina kindben. Nagelbanden som är lite nerslitna på vänsterhanden. Ett blekrosa ärr precis vid örsnibben, skär sig mot din annars så felfria hy. Lugnet som strömmar ur pupillerna, hemligheter skrivna under ögonlocken. Torr underläpp men len och mjuk överläpp. Oknuten högersko och tröjan som fått en fläck någon gång under dagen. Att undra hur den hamnade där; nyfikenheten. Fyller i din livslinje med bläck, som för att försäkra mig om att du ska leva länge. Elektricitet i beröringen. En studie i perfektion.

Emmeli

Vi omfamnar december
gör ett försök att
älska det som en gång skadat oss.

Du sitter mitt emot mig nu
och du är lite grann
som snöflingor
inte lik någon annan.

Vi lever vidare våra kalenderliv:
Din födelsedag mitt i vintermånaden
din vänskap som sommarlov i hjärtat.

Precis som Jesus kanske förändrade världen
förändrar du mig
jag lovar att vi kommer hitta värmen någonstans
den ligger gömd mitt i kylan.

"du är så sensitive!!"

Jag är en sucker för tårdrypande filmer, gärna småromatiska dramakomedier med Hugh Grant. Asså jag skojar inte. Notting Hill, Love Actually och min personliga favorit Fyra bröllop och en begravning är alla underbara filmer okej!! Alla bah "näe asså sån skit", men sen innerst inne är dom helt "buhuhuhuhu".
När John Hannah läser Funeral Blues av W.H Auden går man typ sönder inombords.

Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum B
ring out the coffin, let the mourners come.

Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message He Is Dead.
Put crepe bows round the white necks of public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.

He was my North, my South, my East and West.
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last forever; I was wrong.

The stars are not wanted now: put out every one;
Pack up the moon and dismantle the sun;
Pour away the ocean and sweep up the wood;
For nothing now can ever come to any good.

Det finns säkert någon som undrar och nej, jag har ingen självdistans överhuvudtaget. Bah sånt är för mesar, okej tjarå!

Sum it up va

För er som inte orkar läsa hela det tidigare inlägget kan jag förkorta det: Jag letar alltså efter någon ny som kan krossa mitt hjärta. Hör av er! Pusshej!

Dina kyssar smakar smultron och mjölk

Det är så konstigt. Jag längtade verkligen efter nyårsafton, och det var ju inte direkt en besvikelse. Det är bara det att det ligger så mycket hopp i det ordet, ett nytt år där allting ska bli bra, där allting ska förändras. Men sedan vaknar man upp den första januari och så är allting precis som förrut. Man vaknar i sin egen säng med baksmällan cirkulerandes genom hela kroppen, och det är bara... tomt. Allt står stilla och det kunde lika väl vara 2004 all over again. Jag upptäcker att jag fortfarande hatar speglar, att jag är lika ensam 2006 som jag var 2005 och det var verkligen inte så det var tänkt. Antiklimax.
Jag vet inte vad det är jag hoppas på egentligen. Vad det är jag längtar efter. Jag vet väl innerst inne att jag inte är någon dålig människa, är bara så trött på att jag ständigt låter allt som är dåligt med mig själv lysa igenom. Jag skiter i att man ska vara så jävla independent och självständig hela tiden. Jag är trött på att bekräfta mig själv. Det är inte särskilt kul längre. Min hand passar mycket bättre under någon annans haka än under min egen och jag vill inte slösa bort fler kyssar som ändå inte betyder någonting.
Det finns mycket jag hade velat ge till... ja någon. Jag kan vara mjuk och snäll, jag lovar att jag kan göra fina saker men jag har ingen att göra det för.
Tvåsamhet kommer alltid att vara vackrare än ensamhet, trots allt jag tidigare sagt. Det finns en massa ömhet som liksom kokar i mig men det finns ingen att slösa det på. Är det konstigt att man blir smått bitter och svär lite för ofta då?
Behöver hud och armar omkring mig, benstruktur som kan strukturera upp min vardag. Helst din. Jag är nog tokig. Trots allt.