Uppsala

Jag är i en ny stad, en ny stad med nya vägar - vägar utan lika många namn som dom hade hemma. Jag ser inte samma besvikelser, bärs inte upp av samma kantstötta stöttestenar som jag gjorde så många mil bort. Jag är ensam, men stark, och jag mår bra. Jag längtar hem, och jag längtar efter er, och jag längtar framåt, uppåt, ser inte bakåt, allt är nytt, jag är ny men ändå precis densamma. Jag är en på nio miljarder och jag vet att det är sant för det var du som sa det. Det här är inte att börja om, inte heller att avsluta, det här är att fortsätta, att vakna, öppna ögonen, att våga igen, orka igen, lite till, varje dag för min egen skull, för alla jag älskar, för allt vi vill och drömmer om, för allt outtalat oförlåtet som i detta föränderliga nu är uttalat och förlåtet. För alla klippor som blev till sand, för all eld som blev till aska; vi bygger sandslott igen, brinner igen. Inte bara för varandra.