Men alltså livet

Nu är det måndag igen och som vanligt lär veckan handla om att prata om vad som hänt i helgen och såklart om att längta till nästa. I fredags var Maja och jag på Partyland och handlade kuliga saker till Anjas födelsedag, efter det bakade vi en kladdkaka som vi dekorerade lite för mycket för att den skulle se god ut. På kvällen var det förfest hos Anja där det blev kanske lite vodka, sen blev vi som vanligt ett pinsamt niomanna-cykelgäng som landade på Ice. Jag måste sluta vara på Ice, har officiellt blivit stammis nu. När jag skulle beställa hann servitrisen före och ba "Hej, hur är det? En Smirnoff Ice va?", då ville jag dö. Josefin, Sara, Maja och jag sjöng Bara hon älskar mig med Blond för Anja som en födelsedagspresent. Det var tänkt att vi skulle gå till Crush men kön var för lång så det blev KB, pizzadansen och äpplepajsdansen. Vi stannade tills det stängde och sen följde vännerna mig till Stenkula. Man undrar ju vad planen var eftersom det var långt åt helvete fel för dom. Anyhoooo, jag vaknade imorse med en känsla av att jag verkligen bara borde ligga kvar och sova, men tänkte att nej, nu ska jag vara duktig så jag gick upp och tog mig dit. Jag borde ha legat kvar. Har bara haft en lektion och har redan skällt på en klasskompis inför hela klassen. Smart. Smidigt. Classy. Verkligen.

Memo to self gällande nuvarande livssituation:

1. Var mer såhär (dvs välmående och nöjd)














2. Var mindre såhär (dvs ett jävla freak)

I deserve getting wasted after all it's friday night tonight

Lördagen blev såklart inte lugn. Men lite drama har väl aldrig skadat någon. Igår slösade jag bort en hel dag och en hel kväll på att göra absolut inget mer än att ta en promenad och att se på Scrubs. Hade behövt göra så mycket mer än så. I fredags söp jag dessutom bort min bankomatkod ur mitt huvud. Gick från KB för att ta ut pengar till mig och Gabriella, framme vid bankomaten kunde jag bara komma ihåg Gabriellas kod men inte min egen. Alltså vad är grejen. Var är min kod? Vart tog den vägen? Dumma huve. Vad är det med KB som gör att man kan vara där i fyra timmar men bara minnas sammanlagt fyra minuter? Varför är det alltid så? Vad gjorde jag egentligen i fredags? Och varför minns jag inte att jag hånglat med han som sa "Men hej, vi har ju hånglat, för typ ett år sedan!". Livet alltså. Finns ändå vissa highlights, typ att det är ljust när man vaknar och att man kan ha fina skor. Eh. It's the littlest things that take me theeeeereeeee.

Forgive me father for I have sinned

Fick nyss veta en sak. En kompis har befunnit sig vid floden seine i Paris och hånglat med en kille i rock. Ja rock. Plagget vi trodde dog ut någongång för längesedan. Jag har nog inte hört rock nämnas sedan jag läste det i Cosmopolitan för typ två år sedan. Då stod det som nåt mysigt tips "Låt din kille svepa in dig i hans varma rock", redan då garvade jag för vem har rock liksom? Svaret är alltså franska killar. Inte nog med det så var det någon vid floden som spelade dragspel.

Ps. Han kallade även henne "plus belle" och somethingsomething "de la sablière". Jag kan inte franska men det har nåt med att vara jävligt vacker att göra. På svenska hade man väl sagt "Het brud. Jag hade lätt gett henne".

Slim Shady is back?

Jag hade tänkt sluta skriva här, men sen fick jag två kommentarer som tyckte att jag borde fortsätta. Och så fortsätter jag. Det är ganska pinsamt. Och säger väl egentligen mer om mig än jag skulle vilja. Men hej och hå. Vi kör på ett tag till.

Läget har vairt ostabilt sedan i november. Splittrad, skuldmedveten och ganska vilsen. Totalt tvärtemot vad man ska vara som "cool tjej 2007". Har panik inför studenten. Vad ska jag göra? Funderar på att söka au-pair-jobb i New York. Men det är ju så jävla klyschigt. Eller så bara skiter jag i allt, stannar hemma, jobbar på nåt sunkigt jobb och blir lite jävla människa. För hittills har jag varit lite dålig på det, att vara människa det vill säga. För många blir sårade. Spegelbilden går sådär att möta. Men återigen, hej och hå, ödet är mitt eget.

Lyssnar på den här och är lite så kallat melankolisk. Något fattas.