Sovgott

Jag önskar att någon ville slå till mig, skaka och rysta mig, putta runt mig, få mig att börja känna lite mer, eller i alla fall börja känna efter. Allt har blivit så låst, jag kan gråta när jag ser sentimentala filmer som romantiserar 70-tals rock och groupies men jag kan inte gråta över det som förändrat mig och hela mitt liv. Det har låst sig. Men jag vet att jag måste öppna den delen igen. Jag har varit likgiltig och kall tidigare och jag vill inte bli så igen.
Men det är som att jag inte riktigt orkar längre, sex år av konstant... Jag är rädd för vad som händer med mig. Insikt kan väl förebygga eller hur? Snälla säg att det kan det. För jag märker hur jag mer och mer börjar att helt enkelt strunta i saker. Vill bestämma mig nu, lova mig själv att skärpa mig nu, är inte korkad, är inte dum, framtiden kommer bli bra, hennes inverkan på mitt liv ska inte få förstöra resten av det.

Jag vill inte bli som henne jag vill inte jag vill inte jag vill inte.