Stirrar mig blind på andras punkter. Hur knottrig hud blir till blindskrift under mina fingertoppar. Ingen mänska är en ö eller så kanske tvärtom. För jag har kartor till varenda en. Tusentvå sjömil bort. Väljer mellan sjökort 1 och sjökort 2, blev sjösjuk på grund av vågorna. Det är det där med att välja vilken väg man ska ta. Kanske drunkna på vägen. Vi har nödraketer om i fall att. Om i fall att allt skulle gå åt helvete. Det gör det och vi skjuter iväg dom som om det vore nyårsafton. Går på grund med rött sprakande bakgrundsljud. En varning och en ny början.
7 Comments:
Fan... Så jävla begåvad. Vill du bli min kompis?
lyssnar du på kent?
Kära Herr D:
Nej det gör jag inte. Hur så?
Din lyric skrek ut kent:P
asså inte för att vara sån men ska du ha spö?
WELL, HIT ME?? d:d:d:
HAHA!
Linn dissar kent för att hångla!
oj. sjömanstemat var najs fast jag undrar om det inte blev lite kort och som någonslags kavalkad av... ehh. jag vet inte ens vad dom kallas. men du vet sånnadär metaorer som typ beskriver något annat fast det som du menar på ett bra sätt... meteforer kanske man säger. eller i villket fall sånna som jag gillar.
haha. jag ber dig verkligen att ordbajsa mer.
haha
nej. nu vet jag vad du menar.
du måste bygga upp varje såndär meta for mer innan du släpper iväg dom så att man blir träffad i ögat som du brukar.
tack och hej!
Skicka en kommentar
<< Home