Årstider

Mitt inre knyter sig. Och jag är så medveten om hur jag tjatar. Men hur kan jag låta bli, hur kan jag inte prata om dig, tänka på dig, när minnet av hur du känns gör mig varm, kall, stel, ställd. Hur kan det finnas någon annan när ingen annan rört mig in i märgen såhär. Jag blir lera i dina händer. Formbar och mjuk av fingertoppar längs min hals. Hur du långsamt följer linjen som slutar i gropen där bröstkorgen låter revbenen ta vid. Jag slår ut under dina händer varje gång. Och det blir vår.

Plötsligt blommar det mellan hjärna och hjärta och det känns så fullständigt omöjligt att tänka klart. I mina sämsta stunder kan jag se din hud framför mig. I mina bästa alla dina fel. Dagarna däremellan fylls av menlös saknad. Stillheten utan ditt rastlösa sinne. Tystnaden som är tystare när jag lyssnar efter den där rösten som ber mig komma närmre. Du kännetecknas av dina ytterligheter och spegelvänder ständigt mina förväntningar. Kollisionen mellan våra ögonblick resulterar i mållös drivved. Jag är så chanslös i solen.

Blåtandande fantasifransar över någon annans kindben,
känslan av att tveka i varje andetag
och bli mjukare för varje dag.

Återser mitt förtroende,
upptäcker det gömt i all vinterluft
bland alla vävda trådar av tröst.

Jag känner mitt hjärta i knutna band,
så trångt innanför huden

och ja, jag är i värre skick

nu
än när
han gick.

Saker jag gjorde 2009

Flyttade till en ny stad. Bodde i korridor. Läste retorik. Träffade två nya vänner som jag kommer att älska hela livet. Cyklade omkull på kullersten nedför en backe vid Övre Slotts i Uppsala. Drack alldeles för mycket champagne i solsken på valborg. Var ensam ibland och tyckte om det. Rökte kvällscigaretter på en balkong på sjätte våningen. Låg med en klasskompis. Ångrade det. Raggade upp någon med ledsna ögon på Ögs. Ångrade inte det. Åt avocado i hans säng och somnade i hans armar. Ångrade inte det heller. Blev dumpad. Hade den bästa våren i mitt liv ändå. Drack mer kaffe än vanligt på grund av Bente och Karin. Blev en bättre människa på grund av Bente och Karin. Dom lärde mig så mycket om vem jag vill och kan vara.

Jag flörtade på nationer och dansade sönder strumbyxor. Låg i solen i ekonomikumparken och åt jordgubbar. Dippade morotsstavar i studentrum på Studentvägen och lyssnade på Mammas nya kille på Karins laptop. Åldrades tio år på en termin som ett resultat av konstant skratt, sena nätter och öl. Hängde med Gustaf och Nicole i Stockholm och höll ett tal om mig själv och min mamma i skolan. Det var modigt. Mina andra taluppgifter behandlade jag som skämt. Det var mindre modigt. Skrev en essä om våldtäkt som visade sig vara en debattartikel. Insåg att jag inte skriver så bra. Insåg att det inte är allt. Utvecklade nog med interna skämt för att räcka en livstid. Åkte till Ikea ensam och handlade en matta och fyra fulla blåa kassar. Tog bussen hem.

Drack whiskey hemma hos en kille som gått på Sigtuna Humanistiska Läroverk. Drack rödvin hemma hos ännu en. Sen kom sommaren och pappa kom med hyrbil och släp och jag grät tills vi kommit ut på motorvägen. Jag saknar dom fortfarande i princip varje dag.

I Malmö var det sol och varmt och vi grillade och kramades och jag tänkte mycket på hur jag ville sammanfoga Uppsala och Malmö till ett. Sofie, Anja och jag flyttade ihop. Vi målade och tapetserade och jobbade halva sommaren. Jag satte upp lappar på ytterdörren om att jag älskar dom. Fick lappar på kudden om att dom älskar mig. Var lycklig över det.

I augusti började jag plugga kommunikation i Helsingborg. Var trött på nystarter och saknade Uppsala. Träffade Alinde och Lanslaget och började återigen skratta mig hes dagligen. Åkte tåg varje dag. Slutade inte röka. Lovade däremot att sluta ta skit säkert sju gånger. Kände mig splittrad. Var glad. Arg. Ledsen. Som vanligt. Tusen förändringar det här året och ändå är jag precis densamma. Bara lite annorlunda.