Du vet att det får mig att må illa, sättet du rör vid min benmärg innan du drar dig tillbaks
du berättar aldrig, utan du föreläser du upprepar och tjatar tills jag blir lika fäst vid dig som du är
det var aldrig tal om någon tvåsamhet för det blåste ständigt upp nya vindar, stormbyar i min famn
det handlar inte om trygghet men har börjat att handla om tradition
finns ingen röd tråd för när jag vaknar är den grön, har färgats av all avund
kommunikationen har glapp och mellanrum vi aldrig sett förut och det myntas nya uttryck
varje dag är ett hyllningstal till din förträfflighet
varje dag är en natt med en dröm man vill vakna ur.