Rainy days

Det sköljer över mig samtidigt som regnet. Känslan av att det man vill ha och det man förtjänar inte alltid är samma sak. Allting som under ytan kan verka så svårt blir till ljudet av oväder plötsligt så enkelt. Samlade tankar, spänd nacke, all arg muskulatur som trotsar humöret och slutligen släpper mig fri. Så många människor som alla tagit en bit av mig. Insikten om att snart har jag ingenting kvar. Det är så vidrigt förlösande att finna sig själv mitt i stormen. Hinna ikapp precis i tid för att ta i alla fall ett djupt andetag. Och så där och då. Den sista raden i den här novellen som är livet. Jag har blivit någon annan på grund av dig.

Det är så svårt att förklara en känsla

Men det känns som solvarm parkett mot frusna fötter. Som första sommardagen. Som om något sakta lägger sig tillrätta. Varje gång jag ser honom så känns det. Jag har ingen aning om varför. Jag vet bara att det är så. Han är som det där andetaget frisk luft när man suttit inne en hel dag. Som sekunderna innan man somnar och allt är tillfälligt stilla. Hans hjärta har över tusen sprickor. Och han låtsas inte märka en enda. Hela hans inre rasar på samma sätt som slitna klippor blir till sand. Bitvis. Tidvis. Allt som varit kantigt blir mjukt. Men förstört, förändrat och slutgiltigt förvandlat till något annat. Jag tror att han glömt. Om han någonsin vetat.

Av vissa män blir det bara smulor kvar.

"This is an important lesson to remember when you’re having a bad day, a bad month, or a shitty year. Things will change: you won’t feel this way forever. And anyway, sometimes the hardest lessons to learn are the ones your soul needs most. I believe you can’t feel real joy unless you know what it means to fail. You can’t know what it’s like to feel holy until you know what it’s like to feel really fucking evil. And you can’t be birthed again until you’ve died."