Tribute to 2001-2002

Bleka läppar mot solbrun hud, luggen lång, den var kort för längesen. Längesen, innan smuggelöl blev vitt vin, innan doften av tvål blev diorparfym. Längesen, mitt i fnittriga kyssar, innan höft mot höft; mjuka tag mot hårda händer. Längesen, innan malboro light på väg till jobbet, innan jag blev rädd, innan dig, innan jag tappade mig. Då var frosties före skolan, konserter och parker som glömts för dansgolv och mörka hörn. Istället för den här kvinnan så den där flickan och som jag saknar henne ibland. 

Helg

Josefin och jag hade delat på en flaska vin när jag skrev det förra inlägget. Därav den då intensiva kärleken till allt levande.

Vår fredagkväll såg ut såhär:

Under kvällens gång hann jag bland annat med att skälla ut en dansk för att danskar alltid beställer tonfisk på Subway, tonfisk som på danska heter ton och uttalas TOOOOOOOOOOOON. Så himla irriterande. Humöret steg lite när jag sprang på en svensk manlig flygvärdinna som envisades med att kalla sig själv för flygvärd. Ännu lite gladare blev jag när jag hittade någon att diskutera humla i koppel-teorin med. Men absolut jättegladast var jag när Josefin och jag utförde en kollektiv dissning av killen hon tröttnat på: "Är inte den där kavajen lite 2001?" samt "Du, ring inte henne, hon ringer dig". Att tjejer är det nya killar kom vi fram till redan 2005, men vem trodde att det skulle hålla i sig så här länge?

PS. Kolla våra ögon på bilden ovan. Det är så gratis champagne och tio kronors tequila-shots ser ut.

Stjärnorna lyser väl lika klart i din del av stan?
Står du som jag på din balkong o vilar i kaoset som var?
Hallå, är du där? Hallå? Hallå! Finns det nånting kvar?
Stjärnfall, stjärnfallet det är jag och du är himlen jag föll från den dan
Stjärnfall, stjärnfallet det är jag och du är himlen för mig varje dag.