Är det någonsin en bra ide att sätta sig och titta på oprah-dvd och stortjuta istället för att göra sina läxor? Svar nej. Ska skriva två texter till svenskan imorgon, hade skrivit en men den har jag såklart lyckats tappa bort. Ja, av någon anledning sparade jag inte texten efter att jag skrivit den. Så jävla dum. Jag minns att jag tänkte "Hum, borde kanske spara" men en annan del av mig sade "Nej, du kommer bara ha den i väskan över helgen, vad kan hända", under tiden jag tänkte detta tycker man ju att jag bara kunde ha klickat på spara, men inte då. Detta är ett exempel som tydligt visar vem jag är som person. Tyvärr. Jag gör ofta så. Att jag tänker på saker jag borde göra istället för att faktiskt göra dem. Typ som igår. Jag tänkte att jag inte borde dansa till sweet child of mine. Ändå gjorde jag det. Med inlevelse.

Jag anade väl att det skulle bli såhär, att det skulle kännas exakt såhär tomt, exakt såhär avslutat oavslutat, exakt såhär förtvivlat oförsvarbart. För jag kan inte försvara mig, kan heller inte ångra fullt ut. Och det är nog det jag avskyr mest med mig själv just nu, att jag inte kan förmå mig att ångra allt. Att jag ber om förlåtelse kan nog verka som ett hån, men jag hoppas att hon kan. Jag visste att det skulle göra ont, att hjärtat skulle skrika sig hest. Att jag är den som sårar men också den som gråter, det känns så jävla fel. Att sitta på en perrong och storgråta är inget jag hade tänkt mig, inte heller att göra världshistoriens mest odiskreta entre på ett SJ-tåg (gråtandes med mobilen klistrad mot örat). Det är egentligen rätt olikt mig att faktiskt visa vad jag känner. När tåget bromsade in i Katrineholm hade jag slutat gråta. Ibland måste man väl acceptera att man måste följa vägarna som tar en hem. Även om jag fram tills nu alltid trott att hem är där ens hjärta är.

Jag avslutade 2006 med att dra på mig så jävla mycket dålig kharma att jag förtjänar att reinkarneras som en pestmolekyl på en riktigt skabbig råtta i ett äckligt kloaksystem. När jag sedan står där vid den så kallade pärleporten förväntar jag mig inget annat än att gud spottar mig i ansiktet. Det är ett under att man kan vara så korkad som jag har varit. De flesta tror att jag är rätt smart. Detta är alltså ett felaktigt antagande. Jag är nämligen dum i huvudet.

Tack 2006