Såg på Dirty Dancing nyss. Jag har en avancerad hatkärlek till den filmen. Samtidigt som jag älskar den och har sett den alldeles för många gånger och har börjat gråta till den vid pinsamt många tillfällen, så ger den mig sådan ångest. Inte nog med att man måste bli himlastormande kär, man måste kunna dansa porrigt utan att skratta när man blir kittlad i armhålan också. Kraven är orealistiska. I slutet dansar dom till I've had the time of my life. Medan man tittar på filmen är man helt så, åh jag vill också ha the time of my life. Tack som fan filmjävel, den här pressen med att ha the jävla time of my life gör mig galen. Jag orkar inte. Det finns inga snygga danslärare i Malmö. Det finns inga snygga i Malmö överhuvudtaget. Förresten så kan jag inte ens dansa. Bara när jag har druckit. Och om andra i närheten också druckit. Har dom inte det så är det enbart jag som tycker att jag kan dansa. Jag är så sjukt sexig. Eh ja, i alla fall. Time of our life... Take a chill pill va.