Dag 14 - Vad hade jag på mig idag

Om man vore dryg skulle man svara: Kläder. Hehe.

Men sådan är inte jag. Istället svarar jag: Snö på skallen, dubbla jackor och sås på kinden. Såsen upptäckte jag en timme efter lunchen när jag speglade mig på Åhlens. Tydligen tyckte inte Benjamin att det varit värt att nämna tidigare. Kul för mig.

Dag 13 - Den här veckan

Den här veckan har handlat om avslut, att försöka ignorera ljudet av illusioner som går i kras och titta framåt istället. Förutom det så har jag fokuserat på det här med jul och snö. Bra vecka.

Dag 12 - I min handväska

Det där med handväska. Jag önskar så mycket att jag var en sådan kvinna vars väskor enbart är gjorda av kvalitetsläder men så är icke fallet. Mina skor däremot. I alla fall. Idag bar jag runt på en Änglamark tygkasse. I den hittar jag: plånbok, grå fingervantar, ett paket marlboro light, rosa tändare, otaliga lösa kvitton (jag har tydligen köpt lösgodis, drickyoghurt och en en bag in box), årets alumakalender, ett quiz jag fick på systemet för att jag visade leg, försvarets hudsalva samt Yarden av Kristian Lundberg. Läs den förresten. Så himla fin.

Dag 11 - Mina syskon

Min lillasyster har börjat bli stor. Hon är sjutton år nu. Det känns helt orimligt. Hon som alltid skulle vara liten och rågblond, med lockar som är helt omöjliga att reda ut. Jag tog hand om henne så bra när hon var mindre. Läste sagor och lekte och borstade hennes hår. Jag var inte lika bra på att finnas där sen. Det tar jag igen nu. När jag ser henne tänker jag ofta på hur rolig hon var när hon var liten. Hon var rädd för ballonger, kallade dammsugaren för stamstuvare och fick för sig att om hon satte sig på en hög med ägg så skulle hon så småningom få ett gäng kycklingar att ta hand om. Resultatet? Krossade ägg i hela mammas säng. Jag är så enormt stolt över henne och den människan hon blivit. Att vi kom ut på andra sidan hela. De bästa stunderna i mitt liv är när jag får se henne glad, när hon skrattar med hela munnen. Älskade, älskade syster. För dig gör jag allt.

En årstid har gått

och jag blir sakta galen.

God jul önskar Anja och Linn

Dag 10 - Det här hade jag på mig idag

Smutsigt hår, stickad herrtröja och ett sjukt stressat ansiktsuttryck.

Dag 8 - Ett ögonblick

Jag har nyss lämnat dig på sjukhuset. Det är kallt och mörkt och jag kommer ihåg hur gatlamporna bländade mig. Minns känslan av minnen som slåss. Hur tankarna ville försvinna och samtidigt krävde oändligt med plats. Smärtan hävdade sin rätt så starkt den kvällen. Snön knarrade under skorna och allt annat var så olidligt tyst. Jag minns att jag var ensam. Ingen körde mig dit. Ingen hämtade mig. Vägbeskrivningen låg i väskan och jag var bara sjutton år. Jag vet inte om det var då jag gav upp eller långt senare. Men något var det som gick i kras. Jag minns att det var svårt att andas. Att det var svårt att ta in att du var sjuk. Att du lämnat mig. Att du gett upp och att allting förändrats för att aldrig kunna bli detsamma igen. Jag fick så många sår den kvällen. Minns energin som försvann, hur allt bytte riktning och blev trasigt därefter. Om jag bara visste då vad jag vet nu. Om styrkan inuti som snart skulle dyka upp. Att det jag förmådde göra räckte. Att jag gjorde allt jag kunde. Att det vänder och att livet så småningom blir vackert igen. Om jag kunde skulle jag berätta, säga skrik ut allt som gör ont. Men i det ögonblicket fanns bara jag. Och allt jag kunde höra var hjärtats smärtsamma slag.

Dag 7 - Min bästa vän

Min bästa vän heter Anja och är det finaste jag har. Hon är min kompass, mitt hjärta, mitt allt. Hon är smart, så mycket smartare än hon själv tror. Hon är bestämd och ärlig och den lojalaste människa jag vet. Hon är en bättre människa än jag. Hon gör alltid som hon bestämt och bryter aldrig ett löfte. Säger hon att något ska bli av så blir det alltid det. Hon tycker inte om öl. Hennes läppar blir alltid jättelila när hon dricker rödvin. Det värsta jag vet är att se henne ledsen. Hon får ofta ont i ryggen. Hon älskar mat. Hon klär sig väldigt fint och är både snygg, vacker och söt samtidigt. Hon är späd och smal och om man puttar henne när hon inte är beredd studsar hon iväg jättelångt. Hon är duktig på att måla och fotografera. Hon kan inte dölja sina känslor. Hon kan ha ett jävla humör. Hon står upp för mig och vill alltid mitt bästa. Hennes åsikt väger tyngst för mig. Jag kan höra på tonen i hennes röst hur hon mår. Hon känner mig som ingen annan. Älskar mig oavsett vad. Vi har känt varandra i snart elva år och jag vill ha henne i mitt liv jämt. Jag kan ärligt säga att om något skulle hända henne vet jag inte vad jag skulle göra. Hon är min familj, min tryggaste punkt, den jag skulle gå genom eld för. Jag behöver inte säga att jag hoppas hon vet hur mycket jag älskar henne. Hon vet. Vissa saker är självklara och är det en sak jag vet säkert så är det att hon och jag alltid kommer att vara det.

Dag 6 - Min dag

Min dag idag har... varit lite av ett skämt. Den började jättedåligt och slutade jättebra. Sådant är ju i och för sig alltid lite trevligt. I alla fall, min dag:

Gick upp kvart i sex efter knappt tre timmars orolig sömn. Jag är morgontrött i vanliga fall men den tröttheten som drabbade mig när klockan ringde var helt jävla obeskrivlig. Lyckades i alla fall se till att ta mig ut genom dörren för att ta tåget till Helsingborg. Väl på plats var det dags för fyra timmars företagssimulering. Detta hade jag haft ångest för hela dagen igår eftersom alla andra grupper suttit flera timmar och planerat produktionsstrategier medan jag druckit kaffe med Alinde. Kändes alltså sådär. Till min förvåning visade det sig att Daniel, Alinde och jag var helt sjuka näringslivsmagnater och vårt företag gick fort med vinst. På grund av våra enorma egon samt lite allmänt övermod döpte vi vårt företag till Hybris AB och erbjöd oss kort därefter att köpa upp Benjamins skuldsatta bolag. Vi är inte så populära i vår klass. Undrar varför.

Efter företagsspelandet fick vi tillbaka våra ekonomitentor. Försattes i chocktillstånd när jag insåg att jag fått 35 av 40 poäng. Tydligen bor det en liten ekonom i den här slarviga humanisten ändå. När jag kom hem bestämde jag mig för att fira min lediga eftermiddag med att baka lussekatter. Öppnade skafferiet och insåg att jag behövde handla hem alla ingredienser eftersom Anja och jag tydligen inte bakat sedan vi flyttade in i maj. Gick alltså till affären för att handla och försattes ännu en gång i djup chock när jag insåg att ett gram saffran kostade ungefär sextio kronor. Efter det inledde jag projekt bakning och tog mig an degen som om jag vore självaste Per Morberg. Jag hade i så mycket smör och så mycket socker att det vore farligt för en diabetiker att överhuvudtaget befinna sig i närheten av bullarna. Slutresultatet blev... Ja. Vad ska man säga? Jag missbedömde lussekatternas jäsningsförmåga totalt vilket gjorde att tjugo bullar förvandlades till en enda jättestor under femton minuter i ugnen. Goda blev dom i alla fall. Nu sitter jag i soffan med Anja och väntar på bättre tider. En dag som alla andra kan man säga.

Dag 4 - Det här åt jag idag

Sjukt tråkigt ämne. I alla fall:

Frukost: Två knäckisar med ost och gurka.

Lunch: Glömde matlådan hemma (som vanligt) så åt en clementin och ett äpple.

Kom hem ashungrig från skolan och tryckte ytterligare två knäckisar med ost.

Middag: Personalfest på mexikansk restaurang vilket innebar nachos till förrätt, tortilla med kyckling till huvudrätt och glass till efterrätt. Till detta ingick även ungefär tusen glas vin, en öl och ett halvt paket cigaretter.

Avrundade middagen med ett praktgräl med min chef. Han hävdade att 70% av alla anmälda våldtäkter i Sverige är fejkade och att man som kvinna har ett ansvar att skydda sig från våld. Om jag kunde hålla tillbaka? Inte så mycket. Ibland är det jobbigt att inte kunna vara tyst. Godnatt!

Dag 3 - Mina föräldrar

Jag har aldrig upplevt mina föräldrar som ett par. Dom skildes när jag var två år så jag har svårt att föreställa mig dom tillsammans överhuvudtaget. Så olika är dom. Jag frågade pappa en gång vad han tyckte om med mamma när dom var tillsammans. Antar att jag behövde veta. Med tårar i ögonen svarade han att dom aldrig hade tråkigt. Så är min mamma. Mycket kan sägas om hur hon valt att leva sitt liv men herregud, jag har aldrig tråkigt med henne. Hon är en sådan person som skrattar för högt, tycker för mycket, vill att saker ska hända fort eller inte alls. Hon luktar alltid en blandning av hårspray, cigarett och vit mysk. Hon kan allt om litteratur och nästan allt som är bra med mig kommer från henne. Hon har humor, en osviklig självdistans och hon älskar mig mest i hela världen. Hon säger det ofta. Som om hon är rädd att jag ska glömma. Pappa är annorlunda. Han är trygg och sträv och samtidigt en av de mjukaste män jag kan tänka mig. Han är inte yvig som mamma. Han är planerande, eftertänksam, ordentlig, älskar scheman och listor och det som är oförutsett är ofta ovälkommet. Han tycker ibland att jag är för lik min mamma och det oroar honom. Jag vill stryka ut vecken i hans panna när min impulsivitet skrämmer honom. Säga att jag klarar mig alltid. Det borde han veta vid det här laget. Min pappa är en klippa. Stadig i kostym. Men när man skrapar bort allt det uppstyrda och han slappnar av för en stund får man se så mycket fint. Han vill alltid väl. Alltid mitt bästa. Och han är rolig och charmig. Jag älskar när jag får honom att skratta, det är det bästa jag vet. Han säger det inte så ofta men jag vet att han älskar mig. Min mamma och min pappa. Så olika människor, så olika liv. Deras enda gemensamma nämnare är jag.

Dag 2 - Min första kärlek

Min första kärlek hette Kim. Eller han heter nog fortfarande Kim men jag har inte träffat honom sedan jag gick i lågstadiet. Därav vissa tempussvårigheter. I alla fall. Kim var snyggast i klassen. Det var definitivt inte jag. Jag visste var Kim bodde. Han visste definitivt inte var jag bodde. Kim var bra på fotboll och snäll mot alla. Jag var dålig på sport och slog aldrig helvarv på brännbollen. Dessutom var jag väldigt blyg. Jag berättade aldrig för någon att jag gillade honom. När mamma hittade kärleksbreven jag knåpat ihop och gömt i strumplådan minns jag att jag ungefär ville dö. Mamma försökte övertala mig att ge honom ett av breven men jag vågade inte. Sån var jag då. Sån är jag nu. Det är alltså inte mycket som förändrats sedan jag var åtta år gammal. Förutom att killarna jag faller för nu oftast inte är snälla. Så kan det gå.

Dag 1 - Om mig

Oj. Det känns jobbigt att börja med den svåraste biten. Det där med att beskriva sig själv. Jag som ju gillar att hålla låda i vanliga fall. Vi kan börja där tror jag. Jag är en människa som älskar att höras och synas. Jag tycker om när andra skrattar åt mina skämt. Allra roligast tycker jag det är att skoja med ord. Jag vill vara finurlig och klurig och går liksom igång lite för mycket på det där, det brukar Anja säga i alla fall. Ibland känner jag inte alls för att synas och då brukar jag låsa in mig en helg och läsa böcker och inte svara i telefon. Det brukar mina vänner tycka är halvkul. Det är nog ganska typiskt för hela mig. Ytterligheter. Jag kör på tills jag inte orkar mer och då kraschar jag ihop totalt ett par dagar. Sedan gasar jag på lika fort igen. Det där stämmer in på humöret också. Jag är antingen jätteglad och tycker världen är fin eller så ligger jag hemma och gråter för att jag träffat en hemlös utanför ICA och inte haft några kontanter att ge.

Jag är bra på en del men dålig på ganska mycket. Till exempel på att sätta ner foten och ställa krav. Jag blir liksom i princip aldrig arg. Jag skriker inte när jag bråkar. Jag hatar när människor skriker. Det är en av få saker som gör mig rasande. Jag tycker man ska prata om saker och lösa det lugnt. Har aldrig trott på gap och tjafs. Allt handlar i slutändan bara om att vilja förstå varandra. Varför man gör som man gör. Om man vill förstå behöver man inte skrika och bråka.

Vad mer?

Jag är inte rädd för att dö men skräckslagen för att bli gammal. Jag hatar färsk tomat. Och karuseller. Jag älskar apelsinjuice och Grey's Anatomy. Oavsett hur många par strumpbyxor jag köper så har jag aldrig några som är hela. Jag önskar så mycket att jag kunde vara som de där tjejerna vars hår alltid ser nykammat ut. Dom som aldrig spiller och alltid har rena kläder. Dom som var skollucia och kan sjunga och bara ser så nystrukna ut jämt. Jag är liksom alltid lite skev. Ludd från halsduken i ögat, kaffe på tröjan, mascarasmulor under ögonen. Även när jag faktiskt är nystruken ser jag kantstött ut. Jag bara är sån. Känns trist ibland.

Oavsett. Jag går en utbildning som jag älskar. Jag har fått min drömpraktik. För första gången på länge händer det väldigt mycket positivt i mitt liv. Vinden har vänt som Petter skulle sagt.

Nu gör jag som alla andra och kör på den här grejen

Dag 1 – Presentera mig själv.

Dag 2 – Min första kärlek.

Dag 3 – Mina föräldrar.

Dag 4 – Det här åt jag idag.

Dag 5 – Vad är kärlek.

Dag 6 – Min dag.

Dag 7 – Min bästa vän.

Dag 8 – Ett ögonblick.

Dag 9 – Min tro.

Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.

Dag 11 – Mina syskon

Dag 12 – I min handväska

Dag 13 – Den här veckan.

Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.

Dag 15 – Mina drömmar.

Dag 16 – Min första kyss.

Dag 17 – Mitt favoritminne.

Dag 18 – Min favoritfödelsedag.

Dag 19 – Detta ångrar jag.

Dag 20 – Den här månaden.

Dag 21 – Ett annat ögonblick.

Dag 22 – Det här upprör mig.

Dag 23 – Det här får mig att må bättre.

Dag 24 – Det här får mig att gråta.

Dag 25 – En första.

Dag 26 – Mina rädslor.

Dag 27 – Min favoritplats.

Dag 28 – Det här saknar jag.

Dag 29 – Mina ambitioner.

Dag 30 – Ett sista ögonblick