Must I dream

Det är något som sakta glider ur mina händer. Känslan av att en gång till fullo kunnat behärska vad jag nu förlorar. Hur man vet att allting kommer ordna sig, men inte kan tro det, för att omvärlden bevisat motsatsen sedan alltid. Den här oron. Att alltid ifrågsasätta intentionerna, ständigt undra, klarar jag av det här?
Att vilja mätta ångesten med hud, kropp, ögonlock. Hur min egen nakenhet övermannar mig mitt i en folksamling, våldtagen med kläderna på, min egen skräck som letar sig in under tygerna, våldför sig på lugnet.
Någon annans nakenhet går att kontrollera, den är bara hud medan mina ögon är stängda och jag ser ingenting. Det spelar ingen roll vem du är. Min gråt handlar aldrig om dig. Mina tårar blir aldrig dina. Och jag blir aldrig någons.

Dagisdagboken, del 3

Dag 3.
Den här dagen har varit ovanligt lugn. Har sett ut som de andra dagarna men med färre barn. Kletig frukost, slabbig lunch, lugn vilostund och våldsam lek. Gick en promenad med barnen i barnvagn innan lunch. Det har börjat en ny flickbebis som bara är ett år. Hon var gosig och ville pussas och göra grimaserar hela tiden.
Efter lunchen var det som sagt dags för vila, detta firade Marina med att stoppa ner sin arm i toalettstolen. Den tjejen vet hur man kalasar. Satte på havsljuden när det var dags för vila, fick kämpa för att hålla mig vaken. Städade lekrummet och ritade därefter konstiga mönster med tusch på ett A4. C beklagade att hon inte hade några arbetsuppgifter till mig. Jag låtsades som att det var trevligt att sitta och glo ut i tomma intet i en timme. Stirrade på Kaela för att få henne att vakna. Det fungerade inte. Blev bönhörd ändå, Felicia vaknade så hon och jag gick in i lekrummet och dansade hoppadansen. Den går ut på att man hoppar upp och ner samtidigt som man skrattar och säger ”ÅPPA, ÅPPA”. Efter ett tag var alla uppe och igång.
Mellanmålet förflöt relativt smärtfritt. Eric placerade sin macka strategiskt i sitt mjölkglas efter att jag sagt att han inte kunde få juice innan han druckit upp sin mjölk. Han tror att han är smartare än mig... I'll show him.
Efter mellanmålet sjöng vi sånger, en gick ungefär så här ”och om strumpan är försvunnen, då har valpen den i munnen”. Den handlar om en valp som bara vill ha skoj. Sen byggde vi torn med träklossar och sen var det dags för mig att gå hem.

Dagens dagissamtalsämne: Dags för löneförhandling med chefen. Vem ska få mest ur lönepotten? Samtliga faktorer vägs samman. S har ju gjort den där utbildningen och det har ju inte C. C har å andra sidan hand om städningen medan S sköter fakturorna, spännande, spännande!

Dagens dagispanik: Det serverades spagetti och köttfärsås till lunch. Tydligen tyckte Benjamin att maten passade bättre i hans öra än på tallriken. Vänstra örat tror jag att det var.

Dagens dagisromeo: Tror att Benjamins pappa tog priset idag. Han stod och pratade med C när han skulle hämta Benjamin. Lyckades urskilja ”Benjamin är verkligen det bästa som hänt mig”. Blev lite rörd. Fortsatte sedan att torka upp Kaelas utspottade men färdigtuggade morotsmos.

Saknad Sanna

Dagisdagboken, del 2

Dag 2.
Vaknar av att det ösregnar. På med regnkläderna och ut i ovädret. Barnen är trötta och äter yoghurt när jag kommer fram. Marina har all yoghurt runt munnen. Efter frukosten delar vi upp barnen i tre grupper och låter dem bada i badbalja med massa badleksaker. De barnen som inte får bada underhåller jag med högläsning och duplo.
Lunchen går fint, bara lite korv hamnar på villovägar. Det visade sig att Aylena satt på en. Efter lunchen är det dags för vilostund och samtliga barn slocknar. Absolut tystnad och meditationsmusik gör att all personal sitter och halvsover dem också. Men tyvärr måste ju barnen väckas någon gång, det blir kaos när vi upptäcker att en av pojkarna lider av, låt oss kalla det tvivelaktig mage, vilket resulterat i diverse spår ända upp i nacken. Jag blir lämnad ensam med de andra elva barnen.
På mindre än tio minuter hinner Felicia göra en Tyson på Marina medan Timothy springer omkring i riddarkläder och jagar Julia och Alexandra. Aylena kan inte hitta sin nalle och Vendela skriker bara för att alla andra skriker. Får till sist kontroll över situationen. Behövde bara spärra av två rum, fösa in dem i det tredje och sätta på Barnen i Bullerbyn. Barnen i Bullerbyn är ett väldigt säkert kort.
Insåg vid dagens slut att jag blivit riktigt fäst vid allihopa på så kort tid. Kommer kännas jättetråkigt att sluta. Skrämmande insikt.

Dagens dagissamtalsämne: Det är Internationella Nalledagen på torsdag! Avdelningen Mupparna anordnar nalledisco med nallesånger och nallegodis!

Dagens Dagispanik: Min favorit Benjamin also known as min ständige följeslagare, är pojken med den tvivelaktige magen. Detta innebär att jag garanterat kommer att bli sjuk jag med. Han pussar mig konstant och jag bär runt på honom hela tiden. This will not end pretty. Tvättar händerna frenetiskt för att undvika smitta.

Dagens dagisromeo: Benjamin ligger fortfarande etta trots att han är en vandrande bakteriehärd. Imorse kom han springande mot mig när jag kom in genom dörren och gastade ”Jag är din lilla busunge!”, fast det lät mer såhär "JA E DEJN LIJA BJUSONGE!"

Dagens aj

"Jo men om jag mått kasst hade du ändå inte gjort något åt det"

Dagisdagboken

Dag 1.
Går ut starkt med gröt och grovt bröd till frukost. Bäst att ladda rejält. Anländer till dagis. Extremt punktligt. Får sedan springa runt halva dagiset för att leta rätt på min handledare. Hittar henne i köket där hon hämtar frukost. Klockan är åtta och barnen slevar i sig gröt och sylt. Detta följs av fri lek, also known as katastrofalt kaos. Får en dinosaurie i huvudet. Ler ändå. Får en bästis nästan direkt, en flicka på två år som heter Ayla. Hennes föräldrar är från Turkiet, hon förstår svenska men kan än så länge bara prata turkiska. Hon verkar tycka att hennes hand passar perfekt i min.
Avdelningen jag är på har bara barn i åldrarna 1-3. Det är gosiga barn med extremt långa ögonfransar. Promenad till Beijers Park och därefter fruktstund. Får apelsinsaft i ögat när jag ska dela en apelsin till en flicka vid namn Alexandra. Efter det är det dags för vila och jag får ta rast. Läser Sydsvenskan och kämpar för att hålla mig vaken. I personalrummet finns en massagestol. När min rast är slut är det fortfarande vilostund, sätter mig i en stol modell liten och lyssnar på Barnen i Bullerbyn. Läget är stabilt. Lunchen fortlöpor utan större missöden, ett gäng kokta ärtor hamnar på golvet men annars inget särskilt. Dagen avslutas med lek ute på gården där jag till min fasa upptäcker att jag förvandlats till en tjatig tant, ”MARINA, KLÄTTRA NER DÄRIFRÅN!”.

Dagens dagissamtalsämne: Att C på avdelningen Blåa Skor vägrade byta en dag med M som blivit bjuden på fest och ville slippa jobba just den dagen. M är fackrepresentant och tydligen var det olagligt att jobba så många dagar i sträck som hon i sådana fall skulle bli tvungen att göra. Spännande!

Dagens dagispanik: Lilla Vendela skulle resa sig från pottan men blev lite för ivrig och välte hela grejen. Detta resulterade i en del kiss på golvet, ”Linn, tar du hand om det är du gullig?” ”Eh, javisst…”

Dagens dagisromeo: Benjamin med fladdrande tvåmetersögonfransar och plastsvärd, ”Linn, jag kan skydda dig från alla busar!”

Premiär för dagisdagboken!

Idag var första dagen på min praktikvecka. Fem dagar ska spenderas på ett dagis. Dagisdagboken kommer att publiceras kontinuerligt och kommer inte att vara särskilt pretty. Tjarå!

Hemmets journal 2

Det känns så jävla hopplöst, jag vet verkligen inte vad jag ska göra för att komma ur det här. Det verkar vara så lätt för andra att gå vidare, medan jag lever kvar i något som inte varit vackert på över ett år. Varför är det så svårt? Det var så mycket enklare att bara tycka illa om dig. Jag vill inte påminnas om allt det bra. Var du tvungen att visa mig att det du jag tycker så mycket om finns kvar? Det hugger till på riktigt och bildar en stor klump i halsen. Så mycket enklare att bara tro på ryktena. Jag vill inte inse att jag saknar dig. Vill inte inse hur du krossade mitt jävla hjärta.

Wo-o-onderchild

Jag är skitstressad och sjukt pressad. Det är två härliga ord som även rimmar med varandra. Jag gillar rim, var bäst på dagis på att rimma. Jag var i och för sig bäst på allt på dagis *underbarn*. Jag är inte bäst på allt längre. Det är tråkigt. Okej tjarå!

Wo-o-onderchild

Jag är skitstressad och sjukt pressad. Det är två härliga ord som även rimmar med varandra. Jag gillar rim, var bäst på dagis på att rimma. Jag var i och för sig bäst på allt på dagis *underbarn*. Jag är inte bäst på allt längre. Det är tråkigt. Okej tjarå!

I like big buts

Efter att ha stirrat på mina lår och min rumpa i ungefär tio minuter igårkväll insåg jag att hela det området är enormt och fick panik. Jag vill tillbaka till storlek 27 dagarna. Snart ska jag och Johanna på MEDELGYMPA also known as tantgympa. Det ska bli spännande. Låren lär dallra. Tjarå!

Så här är det om och om igen

Det var som om mitt adrenalin inte dög. Pumpade inte in mig i dig. Det vore rätt otroligt med snö i juli, lika osannolikt som kärlek i februari. Man kan sätta eld på min hud, den doftar antänd fotogen. Håret luktar påtänd du, du, du, du, DU.

Och igår när jag gick hem i snön, gick jag emot alla fotspår. Gick förbi barndomsparken och försökte få mina fötter att passa i småttingsavtrycken. Ville gå bakåt i tiden, känna galonoverall och slippa all dieselolja. Jag var i ditt sovrum igår… men du var inte där, du var hos någon annan fast att din mun satt i mitt hår. Men barnen i backen, dom undrade nog mest vad jag gjorde där.

TROR DU ATT DU ÄGER MIG ELLER?

Vill sätta etikett på varenda känsla, varenda ton, men allt som slår ut är blomblad i munnen och det finns inget vett och ingen grund, ingen logik. Jag vet bara att jag vill känna din mun mot min och sen bara tystnad. Rusar vidare genom det som är Malmö, det som är min bas, min enda ståndpunkt, stormar vidare tillsammans med snön och det rinner adrenalin ur mina öron, men ändå når jag inte fram. Din dörr är två centimeter bort och jag sträcker ut handen men faller bort för DET VAR SOM OM MITT ADRENALIN INTE DÖG. Det fick mig inte att nå framåt bara bakåt och det var snö i munnen, inte tunga, och förvirringen var en knytnäve i ögat. Du slår ner mig gång på gång men jag reser mig bara upp igen för att få en spark i magen och fortsätta springa. Du slår ner mig för du är som diskmedel, så jävla dryg och jag vill ha dig naken här med mig, tysta dig med kåthet och få dig att glömma det som är omvärld och allt utom mig, för jag är fan det enda som är sant. Förstår du? Min hud är sanning, det är realism och är jag naken så är jag det enda facit, det enda svar du någonsin kommer få i hela ditt liv.

Våga Vägra Karriär

Satt och pratade med min pappa efter vi ätit middag idag. Vi började att prata om jobb och karriär, om 80-talister och ambitioner och stress. Ni vet, sådär, efter-middagen-prat. Det var svårt, nästintill smärtsamt att se in i hans ögon när han berättade hur gärna han ville bli arkitekt när han var yngre. Hur han ville arbeta med något där han fick skapa. Pappa är chef för något tjohejs som jag inte förstår och han knappt kan förklara, jag klarar inte av att se honom ledsen och frågade, "men det du gör nu, det trivs du väl med?"

Han vände sig bort när han svarade, såg ut genom fönstret, "Jo... Visst gör jag väl det."

Tanken på vuxenlivet gör mig så jävla rädd, så mycket man måste offra. Pappa målar och fotograferar aldrig längre. Han var riktigt duktig men "Linn, jag har helt enkelt inte tid längre". Det här med karriär, hur jävla viktigt kan det vara? Hellre ICAdress än von Furstenberg om det ska vara så här.

Dagens sanning

Det är inte dig jag vill ha. Det är någon.

Humor

Min tysklärare berättade om när han som ung var i Berlin och åkte bil med en äldre tysktalande herre, (på ett väldigt heterosexuellt vis kan tilläggas) när den äldre herren skulle göra en högersväng såg min lärare i ögonvrån hur en bil kom körande mot dem och skrek därför rakt ut PASS AUF! Mannen gjorde en snabb manöver och lyckades undvika krocken. Min lärare satt med andan i halsen och flämtade, han hade precis räddat deras liv. Det enda den äldre herren hade att säga var, "Herr Nilsson, Man sagt 'Passen Sie auf!'"

Det här är i och för sig bara roligt om man kan tyska.

Egentligen inte ens då.

Flashback

Hur jag hittar en klänning slängd på garderobens botten, blixtar framför ögonen, hur man vill blinka bort vissa saker. Minns hur vi inte ens tog av mig den där klänningen, lät kjolen dölja rytmiken. Hur jag trodde att jag skulle känna mig mindre tom efteråt. Misslyckades och blev tommare, mer använd. Minns hur jag kom hem iklädd en klänning med intorkade fläckar, hur jag fyllde badkaret med varmt vatten och slängde i klänningen. Minns hur den blev våt och tung, drunknade. Hur jag låg naken på badrumsgolvet, önskade bort det smutsiga, önskade mig till trygga lakan.

"bär ditt barn som den sista droppe vatten"

Det är något med din ilska, hur man vill bryta igenom den och tvinga dig att gråta, dränera dig på allt hat. Inte slå sönder din mur utan sakta plocka ner den, lära dig se svagheten som en styrka.

"bär ditt barn som den sista droppe vatten", så skrev björn ranelid, härliga överpretentiösa ranelid, aldrig har han haft så rätt. Mamma viskade det i mitt öra en gång, fyllde på med meningar om hur rätt det var, hur jag var hennes sista droppe vatten och hur hon aldrig skulle sluta bära mig. Sedan blev hon till en skugga och jag undrar när hon glömde, undrar när tyngden av missbruket blev mer än vikten av vatten.

GAWDH

Fågelinfluensan är den nya pesten.

EvaEmma does Insider

F! diskuteras i Insider, Aftonbladets jävla EvaEmma Andersson är med, jag döööööööööör. Hahahahahahahah, finns det någon värre människa? Hahahahaha

Heja PM!

PM Nilsson skriver jättebra i Expressen idag http://http://expressen.se/index.jsp?d=148&a=451030

"Som det ser ut nu kommer monarkin att hinna före den parlamentariska demokratin. Det är ju också en saga. Flickor kan bli prinsessor och drottningar med vackra frisyrer, men inte statsministrar.Det hade varit ganska skönt att om 16 år kunna säga till min myndiga dotter att världen är din och makten och härligheten utan att ljuga henne rätt upp i ansiktet."

Hemmets journal

Stressen. Vill skriva så mycket men det låser sig halvvägs. Bloggutlämnandet är nog inte särskilt bra har jag kommit fram till. http://yourstruly.webblogg.se/ En kvinna bloggar om att leva med en missbrukare. Det är något som träffar rakt i hjärtat, kanske inte så svårt att räkna ut varför.

Jag är så fruktansvärt glad över det här med Göteborg, Maria och jag kommer ha det så bra. Komma bort litegranna. Men mest också känslan av att göra någonting för min egen skull. Behövde det här.

Nu är det grejat också, är från och med nu en hårt arbetande kvinna. Vill ni ha reda på vad som händer i mellanskåne, mer specifikt: Eslöv, Hörby och Höör, så är jag personen att fråga. Ska skriva kalendrar för en lokaltidning där. Åh vad livet är glamouröst.
Men en kul sak är att tidningskvinnan skulle höra med en ungdomstidning där hon arbetar med chefredaktören, om hon var intresserad av en artikel från poesifestivalen, hoppas på det, hade varit roligt att skriva om.
Håll tummarna för mig den 29:e, hade varit så roligt att få stipendie. Fast ärlan pärlan som Johanna säger, chansen är ju inte så fet liksom.

Sovgott och puss!

Oh happy day

Efter många om och men! Hittade mailet bland skräpposten!

"Grattis, du har blivit utvald som finalist i Ung Poesi-05!"

GLAD GLAD GLAD

Sorgens dag

Diagnos lägger ner. Fan vad tråkigt. Pay them a last visit http://www.diagnos.dk

Morgon

Vi var i ännu värre skick när jag gick än när jag kom,
dina välbekanta vader i föräskelsesmittade lakan...

Men i facit så var hela jag ändå bara halva du.

Vände skulderblad efter skulderblad i mitt sökande efter ditt Du.
Du hade en rygg jag kunde läsa som en bok.

Bläddrar tillbaka i arkiven, tänker;
Minns dina födelsemärken och mina innerlårsärr, magiska mönster bakom minneslås,
det var som om något tändes i din blick när du lämnade mig,
som tomtebloss i samma tempo som ett fyrverkeri,
kanske var det frihet du kände.

Står gömda i snön och fryser bort förvirringen, låter rytmen bilda ekon.
Du blir varje sekund i mina timmar och fingertopparna möter iskalla andetag,

Sambatakt i vardagen, en minnesfilm bakom mascarasvarta draperier,
som om du byggt bo under mina ögonlock, en fastetsad bild av vårt laalalalalaa.

Lördag

Idag har varit en bra dag. Städat hela mitt rum, bytt sängkläder, burit ner alla sommargrejer till källaren och övat repliker. Plus lite andra sådana där grejer man tänker att man ska göra men aldrig gör. Efter det låg jag i min nybäddade säng och åt macka med kycklingsallad som pappa köpt.
Pratade med mamma. Lögner. Lögner. Lögner. Orken som aldrig infinner sig.
Orkade inte styra upp något aktivt så det blev bio ikväll. Josefin, Johanna och Jasmin, haha, tre J ju! I alla fall så såg vi Crash. Så jävla bra. Crash är den nya Magnolia. När vi cyklade hem var det någon förbipasserande cyklist som hävde iväg en brun snörsko över axeln. Den träffade Josefin i huvudet. Vi skrattade så vi grät. Herregud.
Kom hem för ett tag sedan och är ovanligt kärleksmjööf i huvudet. Närheten. Var är den?

Fredag

Igår var katastrof. Festen verkade kunna bli kul men så dök grannar och poliser upp och de flesta av mina vänner blev utslängda. Stod där ute på trottoaren och tjafsade i en timme om vad vi skulle göra innan jag fick nog och gick hem.
Finast igår var min kompis som medan han gav mig en kram sa: "Jag hade kunnat stå här och krama dig hur länge som helst... Det finns så mycket kärlek... Men tiden räcker inte till för den."
Just då avfärdade jag det som fyllesnack men när jag vaknade imorse kände jag hur rätt det var.
Roligast igår var även samma kompis, som när han stod i hallen på väg ut, börjar skrika till grannarna som kommit in för att se till att folk gick, att "NI SLÄNGER BARA UT FOLK SOM FIRAR RAMADAN, DET ÄR BARA FÖR ATT JAG ÄR MUSLIM, JÄVLA RASISTER." Tilläggas bör att personen i fråga är helt svensk och totalt icke muslim. Det är samma kille som på förra festen vi var på startade bråk med en kille, när vi sedan skulle gå började han skrika "JAG SKA DÖDA HONOM, MIN PAPPA BRUKADE SLÅ MIG NÄR JAG VAR LITEN, HAN PÅMINNER OM MIN PAPPA, JAG SKA SLÅ HONOM." Även här kan ju tilläggas att hans pappa aldrig varit i närheten av att ens peta på honom.

Mitt liv alltså, hatar det, älskar det.

Släpp mig fri

Den där inre stressen är tillbaka och den gör att jag inte kan sova, bara ligger där med axlarna uppdragna till hakan och nacken spändspändspänd. Andas snabbt och irrar omkring i mitt rum, öppnar fönstret efter luft, drar fingrarna genom håret gång på gång. Huvudet fylls av röster som blir till ett mummel, som stadsljud och jag vill bara kräkas.
Tänker på sommaren och hur otroligt underbart enkelt allting kändes, dagar som flöt fram, formade sig likt självklarheter. Festival och tiden strax efter, hur jag liksom svävade fram och luften var så lätt att andas.
Osäkerheten bygger nya bon, nästlar sig fast. Skolarbete som växer framför mig, bildar högar, små röda flaggor i ögonvrån som vittnar om min otillräcklighet. Jag vet inte riktigt hur jag ska orka allting just nu. Inte när mamma har de ögonen hon har. Det är som en ständig motvind, ingen lätt bris utan en jävla orkan.

Jag kommer orka, men är så trött på känslan av att prestera halvdant, sådär, medelmåttigt, jag är ju duktig för fan, ge mig lite ork och lite kärlek, kanske en stor dos trygghet och lite hud, ja, det blir nog bra det här. Helgen får ge mig styrka. Dock ingen alk, enorm gråtvarning utfärdas.

Tips!

http://www.blog-against-life.blogspot.com

Läs Maria! Hon är fin!

Persbrandt och jag

Jag och Micke (ja, jag får kalla honom det) står på stranden och håller om varandra. Man får inte en lugn stund från alla skvallerreportrar. Men ja, det är sant, Micke har lämnat Maria Bonnevier för mig. Det var ju egentligen bara en tidsfråga. I luv Persbrandt!

Malmöskildring

http://jasmins.webblogg.se/021005171107_hopes_of_insight.html#comment
Jasmin beskriver Malmö helt klockrent. Läs, läs, läs, läs!

Idag

Allting flyter på.

Utvecklingssamtal idag, "Linn är som en ständig sol som lyser upp vår vardag, alltid ett leende", JO MAN TACKAR JA!
Fick hem skolfotona också... Jag ser så jävla svensk ut, stort brett smil på de enskilda bilderna, sen på skolfotot ser jag ut att väga ungefär två ton. Gotta luv it! Tjock och leende, typiskt svenne.

Come away with me

Ibland blir jag så jävla förbannad på det här samhället. Min mammas fd. sambo har gjort elva behandlingar, beviljats nya chanser gång på gång. Men när min mamma självmant tar sig till beroendecentrum, ställer sig inför en läkare och säger, hjälp mig, jag missbrukar och kan inte sluta själv, snälla lägg in mig här i väntan på min behandling som ska börja om en månad, så skickas hon hem med några lugnande tabletter i en påse. "Du är inte tillräckligt sjuk", det är fan skandal.

Du ska tydligen behöva överdosera i det här jävla landet innan du får hjälp. Långt ner i skiten ska du, så långt att den hjälpen du väl får efter att ha velat ha den så länge inte hjälper. Det är sådant som gör att människor aldrig tillfrisknar. När de fortfarande har vett nog kvar att själva söka hjälp, ja då är dem för friska, när dem sedan är så sjuka att de tvingas till att ta emot hjälp, då är dem för sjuka för att ta den till sig. Satsa på de som självmant ber om hjälp, som bönar och ber om stöd.
Skicka hem en tvåbarnsmamma med några piller... Jävla påfund. Tur att hon i alla fall har bestämt sig, hon och hennes socialsekreterare ska dit tillsammans imorgon. Göra vad de kan.

Jag väljer att tro på henne den här gången. Orkar inte rensa bland sanningarna. Kärleken är taggtråd runt mitt hjärta.

Mamma, jag älskar dig.

Insidan vänds utåt

Det är mycket som händer just nu. Känslan av att leva på halvfart. Mammas problem är igång igen. Fast värre nu. Avgiftningen gäller inte alkohol. Hoppas att hon läggs in fram tills det är dags för behandling igen. En månad kvar ungefär.
Vi höll om varandra och lovade att klara av det här. Jag har inte brutit samman. Tänker inte göra det heller. Den här kärleken, mor och dotter. Inget kan bryta den. Om man bara kunde slippa de ständiga lögnerna, det är otroligt vad man kan acceptera. Att behöva sålla bland orden, välja vad som går att tro på och vad som inte är sant. Välja ut sin egen sanning. Allting hänger på idag. Hon ska ringa från sjukhuset. Kärleken darrar i hennes händer. Hon måste gå dit.

Life is life

Höll på att bli påkörd av en likbil. Ironin.

Gårkvällen

Typisk fredagkväll. Underbara människor men jag är så trött på alltihopa. Känns som om samma scener spelas upp helg efter helg. Dags att rymma till ja, lät säga, Haparanda? Malmöincesten diskuterades högljutt och det vore skam att inte påstå att en av huvudaktörerna inom incesten flydde från bordet med blossande kinder. Stackars pojke.
Cyklade hem vid halv tre med dunkande huvud. Ensam. Alltid samma sak.

GAH

Kommer inom pappa för att låna datorn litegranna, la familia är i Bryssel över helgen så jag bor hos mamma. Det första jag hör när jag öppnar dörren är BIP BIP BIP BIP BIP BIP, jag bah OH MY GOD BRANDLARMET och tänker okej *vill dö* men upptäcker snart att det INTE brinner men att däremot något snille inte stängt frysdörren ordentligt, därav VATTENPÖLEN på golvet. BIP BIP BIP BIP, opererade upp någon skum lucka ovanför frysen och hittade larmknappen. Finally... Tystnad.