Säg dom igen

Alla dom där orden du sa en gång, om jag bad dig, skulle du säga dom igen? Jag behöver din hjälp nu. Jag har letat, och jag letar fortfarande. Jag ber dig inte göra mig hel, jag ber dig inte fylla några hål, begär inte någon magi. Vet bättre än så. Kan mer om det här spelet som är livet än att önska mig fyrverkerier. Den här vägen jag gått, vill inte bli buren, inte räddad från den, jag vill att du går bredvid mig, kanske ett steg bakom. Som minnen från förr backar du upp mig. Ljudlöst. Tidlöst. Som vilda ljudvågor över stilla hav.

Så säg dom igen, viska dom igen. Ge mig fria löften om en framtid i alla fall bara lite närmare. Jag sörjer det liv jag förlorat. Den tid som gått mig förbi. Som tyngder kring hjärtat, som den där sprickan i ett fönster som ännu inte gått i bitar; att vara sprucket glas men fortfarande lika glasklar.

Mamma, alla dom där orden du sa en gång, om styrkan i kärlek, om vägskäl och insparkade öppna dörrar, om misstag man gör och längtan hem, vågar du se mig i ögonen och säga dom igen?