The loves of my life

Jag rör mig

Trött kropp, trött hjärta, trött exakt allt. Varje por, varje liten del hud utmattad som av slagsmål. Jag har slagits alldeles för länge nu. Evig kamp att duga, duga för dig, för mig, för allt som jag trodde på. Tidvis hoppfull, tidvis så stilla inuti. Tystnaden känns ända in i ryggmärgen, som stadiga hugg, som hennes blick, som all skam, varje litet sår mitt eget, varje skada självförvållad. Att slåss så som jag slåss mot mig själv. Självförakt är konstant.

Mitt liv just nu

+ =