Come away with me

Ibland blir jag så jävla förbannad på det här samhället. Min mammas fd. sambo har gjort elva behandlingar, beviljats nya chanser gång på gång. Men när min mamma självmant tar sig till beroendecentrum, ställer sig inför en läkare och säger, hjälp mig, jag missbrukar och kan inte sluta själv, snälla lägg in mig här i väntan på min behandling som ska börja om en månad, så skickas hon hem med några lugnande tabletter i en påse. "Du är inte tillräckligt sjuk", det är fan skandal.

Du ska tydligen behöva överdosera i det här jävla landet innan du får hjälp. Långt ner i skiten ska du, så långt att den hjälpen du väl får efter att ha velat ha den så länge inte hjälper. Det är sådant som gör att människor aldrig tillfrisknar. När de fortfarande har vett nog kvar att själva söka hjälp, ja då är dem för friska, när dem sedan är så sjuka att de tvingas till att ta emot hjälp, då är dem för sjuka för att ta den till sig. Satsa på de som självmant ber om hjälp, som bönar och ber om stöd.
Skicka hem en tvåbarnsmamma med några piller... Jävla påfund. Tur att hon i alla fall har bestämt sig, hon och hennes socialsekreterare ska dit tillsammans imorgon. Göra vad de kan.

Jag väljer att tro på henne den här gången. Orkar inte rensa bland sanningarna. Kärleken är taggtråd runt mitt hjärta.

Mamma, jag älskar dig.