Must I dream

Det är något som sakta glider ur mina händer. Känslan av att en gång till fullo kunnat behärska vad jag nu förlorar. Hur man vet att allting kommer ordna sig, men inte kan tro det, för att omvärlden bevisat motsatsen sedan alltid. Den här oron. Att alltid ifrågsasätta intentionerna, ständigt undra, klarar jag av det här?
Att vilja mätta ångesten med hud, kropp, ögonlock. Hur min egen nakenhet övermannar mig mitt i en folksamling, våldtagen med kläderna på, min egen skräck som letar sig in under tygerna, våldför sig på lugnet.
Någon annans nakenhet går att kontrollera, den är bara hud medan mina ögon är stängda och jag ser ingenting. Det spelar ingen roll vem du är. Min gråt handlar aldrig om dig. Mina tårar blir aldrig dina. Och jag blir aldrig någons.