torsdag, oktober 13, 2005

"bär ditt barn som den sista droppe vatten"

Det är något med din ilska, hur man vill bryta igenom den och tvinga dig att gråta, dränera dig på allt hat. Inte slå sönder din mur utan sakta plocka ner den, lära dig se svagheten som en styrka.

"bär ditt barn som den sista droppe vatten", så skrev björn ranelid, härliga överpretentiösa ranelid, aldrig har han haft så rätt. Mamma viskade det i mitt öra en gång, fyllde på med meningar om hur rätt det var, hur jag var hennes sista droppe vatten och hur hon aldrig skulle sluta bära mig. Sedan blev hon till en skugga och jag undrar när hon glömde, undrar när tyngden av missbruket blev mer än vikten av vatten.

2 Comments:

Anonymous Anonym said...

Jäkligt synd att du bara fått massa spam här på kommentarerna. Det där var vackert tycker jag... och ta nu inte detta som en förolämpning, men väldigt Linda Skugge... på ett mycket mycket vackarare språk.

2005-10-14 22:50  
Anonymous Anonym said...

linn .. det var jätte fint .. det e rätt som du skriver det .. det e skit tungt .. jag saknar dig såå mycket ..jag kan gå sönder. ännumer när jag läser dina dikter (dom andra) spesielt när det gäller mamma.

2005-10-26 18:43  

Skicka en kommentar

<< Home