Fredag

Igår var katastrof. Festen verkade kunna bli kul men så dök grannar och poliser upp och de flesta av mina vänner blev utslängda. Stod där ute på trottoaren och tjafsade i en timme om vad vi skulle göra innan jag fick nog och gick hem.
Finast igår var min kompis som medan han gav mig en kram sa: "Jag hade kunnat stå här och krama dig hur länge som helst... Det finns så mycket kärlek... Men tiden räcker inte till för den."
Just då avfärdade jag det som fyllesnack men när jag vaknade imorse kände jag hur rätt det var.
Roligast igår var även samma kompis, som när han stod i hallen på väg ut, börjar skrika till grannarna som kommit in för att se till att folk gick, att "NI SLÄNGER BARA UT FOLK SOM FIRAR RAMADAN, DET ÄR BARA FÖR ATT JAG ÄR MUSLIM, JÄVLA RASISTER." Tilläggas bör att personen i fråga är helt svensk och totalt icke muslim. Det är samma kille som på förra festen vi var på startade bråk med en kille, när vi sedan skulle gå började han skrika "JAG SKA DÖDA HONOM, MIN PAPPA BRUKADE SLÅ MIG NÄR JAG VAR LITEN, HAN PÅMINNER OM MIN PAPPA, JAG SKA SLÅ HONOM." Även här kan ju tilläggas att hans pappa aldrig varit i närheten av att ens peta på honom.

Mitt liv alltså, hatar det, älskar det.