Dagisdagboken, del 2
Dag 2.
Vaknar av att det ösregnar. På med regnkläderna och ut i ovädret. Barnen är trötta och äter yoghurt när jag kommer fram. Marina har all yoghurt runt munnen. Efter frukosten delar vi upp barnen i tre grupper och låter dem bada i badbalja med massa badleksaker. De barnen som inte får bada underhåller jag med högläsning och duplo.
Lunchen går fint, bara lite korv hamnar på villovägar. Det visade sig att Aylena satt på en. Efter lunchen är det dags för vilostund och samtliga barn slocknar. Absolut tystnad och meditationsmusik gör att all personal sitter och halvsover dem också. Men tyvärr måste ju barnen väckas någon gång, det blir kaos när vi upptäcker att en av pojkarna lider av, låt oss kalla det tvivelaktig mage, vilket resulterat i diverse spår ända upp i nacken. Jag blir lämnad ensam med de andra elva barnen.
På mindre än tio minuter hinner Felicia göra en Tyson på Marina medan Timothy springer omkring i riddarkläder och jagar Julia och Alexandra. Aylena kan inte hitta sin nalle och Vendela skriker bara för att alla andra skriker. Får till sist kontroll över situationen. Behövde bara spärra av två rum, fösa in dem i det tredje och sätta på Barnen i Bullerbyn. Barnen i Bullerbyn är ett väldigt säkert kort.
Insåg vid dagens slut att jag blivit riktigt fäst vid allihopa på så kort tid. Kommer kännas jättetråkigt att sluta. Skrämmande insikt.
Dagens dagissamtalsämne: Det är Internationella Nalledagen på torsdag! Avdelningen Mupparna anordnar nalledisco med nallesånger och nallegodis!
Dagens Dagispanik: Min favorit Benjamin also known as min ständige följeslagare, är pojken med den tvivelaktige magen. Detta innebär att jag garanterat kommer att bli sjuk jag med. Han pussar mig konstant och jag bär runt på honom hela tiden. This will not end pretty. Tvättar händerna frenetiskt för att undvika smitta.
Dagens dagisromeo: Benjamin ligger fortfarande etta trots att han är en vandrande bakteriehärd. Imorse kom han springande mot mig när jag kom in genom dörren och gastade ”Jag är din lilla busunge!”, fast det lät mer såhär "JA E DEJN LIJA BJUSONGE!"
Vaknar av att det ösregnar. På med regnkläderna och ut i ovädret. Barnen är trötta och äter yoghurt när jag kommer fram. Marina har all yoghurt runt munnen. Efter frukosten delar vi upp barnen i tre grupper och låter dem bada i badbalja med massa badleksaker. De barnen som inte får bada underhåller jag med högläsning och duplo.
Lunchen går fint, bara lite korv hamnar på villovägar. Det visade sig att Aylena satt på en. Efter lunchen är det dags för vilostund och samtliga barn slocknar. Absolut tystnad och meditationsmusik gör att all personal sitter och halvsover dem också. Men tyvärr måste ju barnen väckas någon gång, det blir kaos när vi upptäcker att en av pojkarna lider av, låt oss kalla det tvivelaktig mage, vilket resulterat i diverse spår ända upp i nacken. Jag blir lämnad ensam med de andra elva barnen.
På mindre än tio minuter hinner Felicia göra en Tyson på Marina medan Timothy springer omkring i riddarkläder och jagar Julia och Alexandra. Aylena kan inte hitta sin nalle och Vendela skriker bara för att alla andra skriker. Får till sist kontroll över situationen. Behövde bara spärra av två rum, fösa in dem i det tredje och sätta på Barnen i Bullerbyn. Barnen i Bullerbyn är ett väldigt säkert kort.
Insåg vid dagens slut att jag blivit riktigt fäst vid allihopa på så kort tid. Kommer kännas jättetråkigt att sluta. Skrämmande insikt.
Dagens dagissamtalsämne: Det är Internationella Nalledagen på torsdag! Avdelningen Mupparna anordnar nalledisco med nallesånger och nallegodis!
Dagens Dagispanik: Min favorit Benjamin also known as min ständige följeslagare, är pojken med den tvivelaktige magen. Detta innebär att jag garanterat kommer att bli sjuk jag med. Han pussar mig konstant och jag bär runt på honom hela tiden. This will not end pretty. Tvättar händerna frenetiskt för att undvika smitta.
Dagens dagisromeo: Benjamin ligger fortfarande etta trots att han är en vandrande bakteriehärd. Imorse kom han springande mot mig när jag kom in genom dörren och gastade ”Jag är din lilla busunge!”, fast det lät mer såhär "JA E DEJN LIJA BJUSONGE!"
posted by Linn at 16:33
3 Comments:
haha åh linn, du är grym. du är lätt på min topp tio lista över "läsvärda-välformulerade-bloggar-som-ger-mig-mer-än-fakta-över-vad-som-hände-i-helgen-och-som-mer-kan-liknas-vid-en-vardagsrealismsroman-*pretto-pretto*"-bloggar. yep, its true.
I love dagis. Alltså jag älskar barn så det är helt sinnessjukt. Man känner sig så omtyckt och behövd! Och så skaffar man sig iallafall en eller två favoriter man lätt hade kunnat ta hem och uppfostra som sina egna, så när man slutar så känns det som hjärtat brister litegrann, sen typ en månad efter man slutat och träffar någon liten unge på bussen så blir man så jäävla glad och bara rusar fram och skriker "Heeeej, vad jag har saknat dig!!!!! SÅ stor du har blivit! [.....] Känner du inte igen mig? Jag praoade på ditt dagis? Jasmin? Nä, du behöver inte gömma dig... Nej, snälla, gråt inte - kommer du inte ihåg mig? Jag som bar dig på ryggen femtielva varv runt klätterställningen? Inte? Nähä... okej." Yeah, you get it. Det är så sjukt sorgligt!
Ja, och by the way; from en dagis-praktikant till en annan - Låt dem ALDRIG rida på din rygg! När du väl släppt upp dem så kommer de aldrig ner, jag skojar inte. Har du gjort det en enda gång finns det ingen återvändo, då är det bara "EEN GÅÅÅNG TIIIILLLL!!!" Och för allt i världen, snurra dem inte i luften heller - samma sak gäller för det, det blir förtidspensionering efter en vecka för ryggen, jag lovar (fast det är så svårt att låta bli att lyfta upp den lilla späda flickan med rådjursögonen får man lägga band på sig, för det är ändå svårare att vägra samma behandling när den snoriga småknubbiga ungen hoppar upp och ner och skriker "JAG MED, MIN TUR!!!")
Skicka en kommentar
<< Home