Du faller som en sten från mitt hjärta. Ödet har tappat allt hopp om att cirkeln ska slutas. Du lyser som ett norrsken varje gång du går och jag har redan förlorat all kontroll. När du blivit vuxen och slutat låtsas veta vem du är, kommer du att minnas mig då? Kommer du komma ihåg alla noveller du skrivit i mig, alla ord som ekat i trappuppgångar när vi skrattat med dina armar kring min midja. Att snubbla så som vi gör.

Du vill binda mina drömmar fast i dig medan jag vill binda dig till mig. Alla mina gåtor löser du utan att svara. Allt jag har är dina lögner mot mina lår, alla dessa avtryck du lämnat. Jag är så märkt av dig.