Och jag ser hans skuggor överallt. Bleknande minnen som blir mer och mer menlösa för varje dag som går. Dag för dag utan honom i mitt liv. Dag för dag och tid som ju ska läka alla sår. Men jag blir inte mer hel. Bara en annan version av mig själv. Livet lite värdigare. Hjärtat i alla fall en aning mer i balans. Kroppen inte lika tung. Men sorgen, den har bara skiftat form.