Sömnlöshet
När jag var liten brukade min mamma säga att mina ögonfransar var så långa att det såg ut som om mina ögon hade vingar.
Jag minns hur jag brukade ligga i sängen när jag skulle sova och blinka intensivt med ögonen som om jag skulle kunna flyga därifrån. Jag gör aldrig så länge, jag undrar när jag slutade att hoppas.
Jag minns hur jag brukade ligga i sängen när jag skulle sova och blinka intensivt med ögonen som om jag skulle kunna flyga därifrån. Jag gör aldrig så länge, jag undrar när jag slutade att hoppas.
posted by Linn at 23:25
3 Comments:
Din blogg är genial. Det kommer bli någonting stort av dig. Promise.
Kramar från Amsterdam... sömnen, ja sömnen - undrar när man får ta del av den>???
Detta är bland det vackraste och samtidigt sorligaste jag har läst.
Vackert att du naivt försökte flyga iväg. Sorligt att du inte minns när du gav upp.
Du har verkligen en gåva att uttrycka dig i ord. Jag läste att du lånat en Paul Auster-bok. Ditt sätt att skriva påminner mig om hans väldigt mycket. Han är min favoritförfattar och skriver lika "transparent" som du. Man glömmer bort att man läser. Man glömmer orden som oftast bara är ivägen.
Skicka en kommentar
<< Home