Det där med längtan

När jag var mindre, kanske 12, tog pappa med mig till London. Jag har aldrig blivit så blixtförälskad förrut. Trots att jag var så liten sitter det kvar i mig ännu. Det var något med gatorna och människorna som facinerade mig totalt. Vi var på Madame Toussads och såg alla andra sevärdheter där fanns att se i hela staden men ändå är det alla gatuartister och solskenet i Green Park jag minns bäst. Skranglig tunnelbana från Richmond och män springades genom regnet insvepta i sina trenchcoats hållandes en tidning över huvudet. Jag kan inte sätta fingret på vad det var som fängslade mig så. Kanske var det duvorna på Trafalgar Square eller så var det bara känslan av något annorlunda. Något annorlunda är i alla fall vad jag längtar efter just nu.