Hej Malmö, nu är jag hemma igen. Stockholm var iskallt och som en bal på slottet; alldeles underbart. Bilresan upp i onsdags tog nio timmar och tiden fördrevs med Rocky, singoalla och vinyl. Bilkön utanför Södertälje var helt sinnessjuk och chauffören/Gustaf körde ett antal fulingar innan han lyckades tränga sig förbi kön. Folk hade lämnat sina bilar vid vägkanten och allting var som en scen ur The day after tomorrow.
Vi kom fram helt genomfrusna och Nicole mötte upp med kaluha och fest, en fest som jag dödade genom att somna klockan tolv. "Var är skåningen?" blev frågan som aldrig fick ett ordentligt svar.
På torsdagen minns jag knappt vad vi gjorde, men jag misstänker att Nicole och jag var gosiga och mysiga och ältade något spännande.
När vi vaknade på fredagen kände vi ett behov av att sluta kedjeröka och ja, låt säga, ta tag i våra liv, så vi tog en runda in till stan och second hand-affärer. Oscar köpte bag in box och vi tog bussen ut till Nacka där jag gick in i dimman efter ett tag. Katastrof. KATASTROF. På vägen hem sprang vi på en kille som ville ut och knivmörda och det hela slutade med att jag vaknade klockan halv nio dagen efter och sa "Nicole, det är en främling i vardagsrummet".
Bakfyllan var total och först vid halv fyra orkade vi börja leva igen.
Idag har jag åkt arlanda express, sen flyg och sen flygbuss, jag är hemma och sitter just nu på Sandras rum med Johanna och diskuterar LIVETS STÄNDIGA ASGARV.
Nicole är underbar och jag har haft det så sjukt bra. Puss på livet och verkligheten, jag gillar er.