En biljett till imorgon och vi färdas dit blåslagna

Jag är rätt trött. Till och med väldigt trött. Trött på att känna så som jag gör utan att egentligen känna något alls. Det började som en lek men nu har det blivit så mycket mer än så. Inte allvar, långt därifrån men istället något som gör mig osäkert otrygg, undrandes och längtandes efter någon som är som jag. Som du. Eller som du inte är. Det håller inte i längden för det höll inte ens innan, snart kommer sommaren och det glider mellan mina fingrar. Känslan av att jag tappar dig. Om jag ens hade dig från början.