Rapport 1

Läget är inte så bra för tillfället. Det är en kombination av stress, sömnlöshet och ett krossat hjärta som när det kommer i kontakt med min huds totala avsaknad av beröring resulterar i något mindre bra.

Det är fult att ljuga. Jag mår inte bra just nu.

Det är så dumt att hoppas för mattan rycks ändå undan och man faller och känner sig som en idiot till sist i vilket fall. Min mamma borde vara vuxen, men hon är ett barn. Och hon förstör mig. Hon svarar inte ens i telefon. Vaknade halv tre kallsvettig och trodde hon var död. Ringde henne och fick inget svar. Grät mig till sömns. Halv åtta på morgonen ringer hon mig, grätfärdig och ber om ursäkt, säger att hon inte vet vad hon håller på med. Att det ju är jag som är det enda som är värt något. Jag har inget att säga tänker jag, säger till henne att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Lägger på luren.