torsdag, september 01, 2005

This is the first day of my life

Chocken var oåterkallelig och när jag andas nu efteråt darrar min underläpp till ibland. Jag hade nästintill glömt bort att rädslan aldrig kan få försvinna. Ändå är jag så arg på dig, mamma. Jag skäms för att jag är det, men ändå kan jag inte pressa undan det mer. Allting har alltid kretsat runt dig, trots att du alltid gjort dina problem till mina.