En hel årstid

Min mamma åker förmodligen på behandling i tre månader. T r e m å n a d e r. Det är en hel årstid. Hon är det enda i mitt liv som håller mig uppe när allting snurrar. Jag klarar inte en hel vinter utan henne här. Det går bara inte. Det är inget fel på min pappa egentligen, han är bara inte en del av mig på samma sätt som hon är. Han förstår inte hur jag tänker och jag förstår inte hur han tänker, det finns ingen annan som kan få mig att känna mig så dum och äcklig som han kan. Medan mamma k a n mig. Hon vet exakt hur jag fungerar och exakt hur jag mår hela tiden utan att jag behöver förklara. Hon v e t mig. Utan att överdriva så är vi precis som de där jävla fjantarna i Gilmore Girls.
En vinter utan min mamma... Jag vill inte ens tänka på det.