måndag, mars 10, 2008

I can't remember how we got to where we are

I see you everywhere around, I hear your voice in every sound, samma ord som så många gånger förut. Åtta dagar kvar till tur och retur bangkok med ansikten jag älskar mer än livet, eller i alla fall lika mycket, eftersom det är deras röster som gör mitt till vad det är. Mitt i all tumult har jag lugn och ro i en trygghet så få förunnade att jag ibland undrar vad jag gjort för att förtjäna den. Finstämda toner, gitarrsolon, så många sånger jag skulle kunna svära på bara handlar om oss. Det är så lätt att glömma bort såhär bland alla lögner, bland alla misstag, bland all ånger, att föreställningen om perfektionen ändå måste innebära att himlen trots allt är en plats på jorden.