Tågresa och pappersklotter

När omvärlden nynnar lalalalala
suckar du i mitt öra:
något om att mina ögon är vettlöst blå
och du undrar var galenskapen slutar

det här är inte början, inte slutet
bara en sträcka däremellan
och jag säger i din mun att mellan alla kyssar
finns läppar tunga saliv

du viskar något om magi.

Mäter ampereandetag utan att känna till skalan
har metod och tillvägagångssätt men inget resultat
och det gör slutsatsen omöjlig
vi tar sats men ändå tar det slut

världen är stor och jag är liten, det är klyschigt och det är sant
blir realistiskt vimmelkantig vid åsynen av omvärlden på avstånd
kontrasterna gör mig obetydlig eftersom stadsljuden och de upplysta fönsterna vittnar om människor där garanterat någon är som jag

tvillingfödelsemärken på kroppen
och en annan tvilling i handen

lugnet jag trodde försvunnit flyttar in igen.