Dag 3 - Mina föräldrar

Jag har aldrig upplevt mina föräldrar som ett par. Dom skildes när jag var två år så jag har svårt att föreställa mig dom tillsammans överhuvudtaget. Så olika är dom. Jag frågade pappa en gång vad han tyckte om med mamma när dom var tillsammans. Antar att jag behövde veta. Med tårar i ögonen svarade han att dom aldrig hade tråkigt. Så är min mamma. Mycket kan sägas om hur hon valt att leva sitt liv men herregud, jag har aldrig tråkigt med henne. Hon är en sådan person som skrattar för högt, tycker för mycket, vill att saker ska hända fort eller inte alls. Hon luktar alltid en blandning av hårspray, cigarett och vit mysk. Hon kan allt om litteratur och nästan allt som är bra med mig kommer från henne. Hon har humor, en osviklig självdistans och hon älskar mig mest i hela världen. Hon säger det ofta. Som om hon är rädd att jag ska glömma. Pappa är annorlunda. Han är trygg och sträv och samtidigt en av de mjukaste män jag kan tänka mig. Han är inte yvig som mamma. Han är planerande, eftertänksam, ordentlig, älskar scheman och listor och det som är oförutsett är ofta ovälkommet. Han tycker ibland att jag är för lik min mamma och det oroar honom. Jag vill stryka ut vecken i hans panna när min impulsivitet skrämmer honom. Säga att jag klarar mig alltid. Det borde han veta vid det här laget. Min pappa är en klippa. Stadig i kostym. Men när man skrapar bort allt det uppstyrda och han slappnar av för en stund får man se så mycket fint. Han vill alltid väl. Alltid mitt bästa. Och han är rolig och charmig. Jag älskar när jag får honom att skratta, det är det bästa jag vet. Han säger det inte så ofta men jag vet att han älskar mig. Min mamma och min pappa. Så olika människor, så olika liv. Deras enda gemensamma nämnare är jag.