Dag 2 - Min första kärlek

Min första kärlek hette Kim. Eller han heter nog fortfarande Kim men jag har inte träffat honom sedan jag gick i lågstadiet. Därav vissa tempussvårigheter. I alla fall. Kim var snyggast i klassen. Det var definitivt inte jag. Jag visste var Kim bodde. Han visste definitivt inte var jag bodde. Kim var bra på fotboll och snäll mot alla. Jag var dålig på sport och slog aldrig helvarv på brännbollen. Dessutom var jag väldigt blyg. Jag berättade aldrig för någon att jag gillade honom. När mamma hittade kärleksbreven jag knåpat ihop och gömt i strumplådan minns jag att jag ungefär ville dö. Mamma försökte övertala mig att ge honom ett av breven men jag vågade inte. Sån var jag då. Sån är jag nu. Det är alltså inte mycket som förändrats sedan jag var åtta år gammal. Förutom att killarna jag faller för nu oftast inte är snälla. Så kan det gå.